Klimatsmart bioasfalt testas för funktion på sikt

Jiqing Zhu och Andreas Waldemarson, forskningsingenjör, i VTI:s vägmateriallaboratorium.
Jiqing Zhu och Andreas Waldemarson, forskningsingenjör, i VTI:s vägmateriallaboratorium. Foto: Mikael Sönne

Återvunnen asfalt med biobaserade bindemedel kan minska klimatpåverkan radikalt. Men hur bra är beläggningarna och håller de måttet på lång sikt? Det ska Jiqing Zhu och hans kollegor på VTI ta reda på.

Maskinen ser ut ungefär som en stor matberedare men är i själva verket en PAV (Pressure Ageing Vessel) som används för att få så kallade bituminösa bindemedel att åldras väldigt snabbt. Jiqing Zhu stoppar ner den svarta massan, ett biobaserat bindemedel för asfalt, höjer temperaturen till hundra grader och ökar trycket. Tryck på knappen och vips, är materialet fem-tio år ”gammalt” bara ett dygn senare.

Då är det dags att jämföra med traditionella fossilbaserade bindemedel, så kallat bitumen. Hur har egenskaperna förändrats över tid? Och hur står sig kvaliteten jämfört med vanliga material?

Motsvarande tester görs för beläggningar med returasfalt. Medan bindemedlet förvaras i burkar med olika blandningar, liknar asfaltproverna mest stora ishockeypuckar.

– Vi vet att de nya materialen ger stora positiva klimateffekter initialt, under byggprocessen. Men hur de fungerar på lång sikt är fortfarande oklart, berättar Jiqing Zhu, som är en av två projektledare för det treåriga projektet "Utvärdering av långsiktiga egenskaper och klimatavtryck av asfaltmassor med returasfalt och biobindemedel".

– Hållbarheten är givetvis mycket viktig. Tvingas man bygga en ny väg efter bara ett par år är det inte bra för klimatet.

De nya materialen har drivits fram av kraven på vägbyggbranschen att sänka koldioxidutsläppen vid vägbyggen. Utöver laboratorieproven ska bioasfalten dessutom testas mekaniskt i VTI:s HVS-utrustning (Heavy vehicle simulator) och nästa år användas på en provsträcka med riktig trafik. Då är frågan om resultaten från laboratorieförsöken står sig i verkligheten.

De egenskaper som undersöks är framför allt utmattnings- och lågtemperaturprestanda efter åldring. Livscykelkostnader och det långsiktiga klimatavtrycket kommer också att beräknas.

Projektet avslutas i september nästa år och alla resultat är än så länge preliminära. Men så här långt ser det bra ut, avslöjar Jinqing Zhu.

– Ja, det verkar lovande. Det ser ut som de nya materialen har ungefär samma hållbarhet och att man inte behöver kompromissa med kvaliteten. Men nu vill vi gärna verifiera de resultaten med praktiska försök. Det är därför vi ska använda HVS i sommar och en provsträcka med bioasfalt nästa år.

Projektet finansieras gemensamt av Trafikverket, VTI, Vinnova och SBUF, Svenska byggbranschens utvecklingsfond. Arbetet sker i samarbete med Skanska, Nynas och KTH.

Text: Mikael Sönne

Fotnot: Artikeln har varit publicerad i VTI aktuellt 2-2023

Tillbaka till Vägteknisk forskning 100 år

Kontakt

Senast uppdaterad: