Någon form av miljöforskning har VTI alltid bedrivit

Det har skett mycket miljöforskning i form av vägrelaterad forskning, både på VTI och hos dess föregångare, men det är inte säkert att det hetat så. Göran Blomqvist, senior forskare, delar med sig av några tankeväckande hågkomster.

Göran Blomqvist började forska om vägsalt som doktorand 1996, vilket i likhet med VTI:s 50-årsjubileum också är något att fira nu så här 25 år efteråt. Han hamnade på enheten Drift och underhåll, DOU, sedan blev hemvisten Miljö och energi, MIE, Transport och miljö, TMI, Miljö och trafikanalys, MTA, och numera rätt och slätt: Miljö.

Vad är då miljöforskning på VTI? Institutet forskar om miljöproblem relaterade till transporter och den infrastruktur som den utnyttjar och då ingår förstås även drift och underhåll av den infrastrukturen. Syftet är att ta fram kunskap som bidrar till att samhällets aktörer kan uppfylla miljödelen i de transportpolitiska målen.

Miljöforskarna arbetar både med mer grundläggande kunskapsutveckling, men även med tillämpade projekt och frågor i nära samverkan med myndigheter och andra aktörer. Kompetens finns inom många olika vetenskapliga discipliner som till exempel: atmosfärkemi, geovetenskap, miljövetenskap, rättsvetenskap, naturgeografi, ekotoxikologi, miljökemi, miljö- och vattenteknik, ljud och vibrationer, vägbyggnad, transportekonomi, statsvetenskap och planering. VTI har ett 15-tal miljöforskare. Det är en växande skara, varav några helt nyligen anställda.

– Vi har inte alltid kallat det vi gör för miljöforskning. Redan 1925, på Svenska väginstitutets tid, pågick forskning om miljöföroreningar, nämligen den obehagliga ävja som samlades på vägarna. Ävja är ett gammalt ord som har med dy att göra. Ävja uppstod när vägdamm klibbade ihop dammbindningssalter och gjorde vägarna slippriga, säger Göran Blomqvist.

Dammbinda asfalt

Nu i modern tid forskar VTI om inandningsbara partiklar som uppstår vid till exempel dubbdäcksslitage. Och därför har man börjat dammbinda asfalten inne i städerna. Och gissa vad som händer då?

– Det kan också bli också en kladdig smörja och lite hal. Även i dag finns det anledning att referera till den första publikationen om detta, från 1925.

Ett annat exempel kommer också från en av föregångarna till VTI, Statens väginstitut, och handlade om vinterväglag och miljöeffekter. Studierna på 1940-talet visade att vägsaltet hade negativ effekt på betongkonstruktioner.

– Jag refererade till den gamla studien på TRB-konferensen i Washington. Det kan inte stämma, ansåg deltagarna, men jag visade dem, svart på vitt. Det var ingen som trodde att vi forskare hade de kunskaperna redan då. Jag njuter när man upptäcker sådant. Det finns så mycket vi kan luta oss tillbaka på.

Det gäller att ha ett brett nätverk och att synas i relevanta sammanhang, att vara sin egen marknadsreklampelare, som han uttrycker det. Värdefullt utbyte har Göran Blomqvist haft på den internationella vägorganisationen PIARC:s konferenser. Han har deltagit på alla dess vinterkonferenser sedan 1998, och därmed kunnat träffa all världens väghållare.

Bland samarbetsparterna nämner Göran Blomqvist KTH, Trafikverket och CDU, Centrum för forskning och utbildning i drift och underhåll av infrastruktur. Det senare är numera insomnat. Men det var på sin tid en stor apparat och organisation med doktorandkurser och doktorander, varav en tidig var Anna Niska, numera forskningsledare på VTI.

KTH-professor som handledare

Göran Blomqvist har forskat om allt som har med drift och underhåll att göra och som är kopplat till miljöeffekter. Hans handledare var professor Gert Knutsson, KTH, som hade jobbat på VTI på 1970-talet med olika tidiga miljöutredningar, bland annat hade han studerat vägkanter. Miljöforskare på VTI, som han minns från tiden som nyanställd, är Ulf Hammarström och Eva Gustavsson.

Han nämner flera namn på före detta kollegor. Till exempel Hans G Johansson och Kent Enkell som kunde allt om olika jordarter och geologiska formationer och som följde hur det påverkade miljöeffekterna i vägars sidoområden på kort och lång sikt i mångåriga fysiska försöksserier. I dagens forskningsfinansieringssituation gör forskarna många gånger enbart stickprov, det är svårt att dra ett projekt så långt som det var möjligt förr, menar Göran Blomqvist.

Lennart Folkeson var hans huvudhandledare som doktorand på VTI. Lars Bäckman undersökte grundvattenföroreningar på många platser och kunde få fram världsunika tidsserier. Det är slut med det nu, så där saknas kontinuiteten.

VTI:s verkstad och mätlaboratorium som bidragit med alla unika verktyg och provtagningsutrustningar är viktiga för VTI:s miljöforskare. Verkstaden har hjälpt till med sådant som inte gått att mäta förut, som att mäta mängden restsalt, hur mycket vägsalt som finns på en viss yta och dess fukthalt.

– VTI:s vägdammsprovtagare (WDS) är en gammal trotjänare som används för att ta prov på vägytan, nu senast i samband med regeringsuppdraget om mikroplast.

Liten dörrmatta

Göran Blomqvist visar upp något som ser ut som en liten dörrmatta, den påminner lite om konstgräs i plast.

– Det är en stänklapp som Ulf Sandberg, idag forskningsledare på VTI, visade mig när jag var precis nyanställd för 25 år sedan. Den ska skicka tillbaka vägstänket så att det åter hamnar på vägarna. Egentligen är det en trafiksäkerhetsaspekt, men om man tänker lite på det så kan det även betraktas som en miljöåtgärd. Då får man förstås vara försiktig med i vilket material den tillverkas. I flera europeiska länder, till exempel Storbritannien, är den tunga trafiken försedd med liknande sprayminskande stänkskydd.

Det som är spännande med den senaste tidens saltforskning är att vägytorna beter sig annorlunda om de blir exponerade av annat än bildäck, som på gång- och cykelbanor. Där är processerna helt annorlunda vilket kräver ny kunskap kring hur halkbekämpningen bör gå till. Det gäller att salta före snöröjningen så att frosten inte fäster mot asfalten, salta för att störa isbildningen. När ny snö faller på trottoarer blir den lätt tilltrampad och svår att få bort. Det kan bli väldigt halt att gå på och leda till benbrott och andra halkolyckor.

Göran Blomqvist visar upp två så kallade borstvalsar, runda ringar med långa strån runt om i plast. Den ena är hälften så stor som den andra. Borstvalsarna används för att borsta bort snö från cykel- och gångvägar. Den kortare är i använt skick, vilket betyder att halva delen av borsten ligger någonstans spridd som små partiklar utomhus. Inte bra med tanke på att undvika mikroplaster i görligaste mån, men den gör sitt jobb att få bort trafikfarliga isrester och minskar på behovet av salt, och ökar hälsosam cykling även på vintern.

Slutligen kommer samtalet att kretsa kring sopsaltningens historia. Det var på PIARC:s vinterkonferens i Luleå 1998, där representanter från Odense berättade om sina utvärderingar som Anna Niska fångade upp idén och tog den med sig till Linköping, där den ingick som en viktig del i hennes doktorsavhandling. Snart kommer även en film om sopsaltningens historia.