Aktiv mobilitet: Viktigt för mer än bara egna hälsan

Att gå och cykla betyder bättre hälsa, frisk luft och starkare ben. Men inte bara det. Aktiv mobilitet är också en avgörande del i omställningen till ett fossilfritt transportsystem.

Förr sade de flesta ”oskyddade trafikanter” men de senaste åren har ”aktiv mobilitet” etablerat sig som ett samlande begrepp för gång- och cykeltrafik. Det låter mer positivt och betonar de goda effekterna för hälsa och miljö. Det bryter också mot den dolda bilnormen i det gamla begreppet. Oskyddade mot vad? Jo, bilar förstås.

På VTI hänger forskningen om aktiv mobilitet nära ihop med det större arbetet kring omställningen av transportsektorn. Det menar två av de forskare på VTI som arbetar allra mest inom området - Anna Niska, föreståndare för Cykelcentrum VTI, och Malin Henriksson, tillförordnad chef för enheten MAP, Mobilitet, aktörer och planering.

– Ja, omställningsperspektivet är viktigt. Elektrifieringen löser inte allt, vi måste göra mycket annat också, konstaterar Anna Niska.

Som exempel nämner Malin Henriksson ramverket ”Avoid-Shift-Improve”, ASI, där tre delar anses vara nödvändiga för att förverkliga framtidens fossilfria transporter. I första hand behöver vi undvika onödiga resor, i andra hand växla till mer klimatsmarta transportsätt och i sista hand förbättra tekniken genom elbilar och effektivisering.

– Hur ska det gå till, vilka hinder finns det och hur påverkar allt detta samhällen och människor? Det är viktiga frågor för oss och på min enhet jobbar vi mycket med två av de här tre benen, avoid och shift, säger Malin Henriksson.

Den som letar i VTI:s projektdatabas hittar bara några få projekt under rubriken ”aktiv mobilitet”. Forskningen döljer sig under andra namn. Inom ramen för Cykelcentrum VTI, där projekt som ofta även berör fotgängare inryms, bedrivs forskning om vägunderhåll, halkbekämpning av gång- och cykelvägar, trafiksäkerhet samt barns och ungas resande. För att ta några exempel.

På enheten MAP återfinns projekt om cykling bland låginkomsttagare och funktionshindrade, planeringsförutsättningar för att bryta bilberoendet och så kallad delad mobilitet där gång/cykling kombineras med kollektivtrafik. Också det som exempel.

Generellt kan man säga att forskningen på VTI är bred, men att fokus främst ligger på vilka åtgärder som kan vidtas för att öka cykling och gång samt vilka effekter olika åtgärder får. Projekten drivs både av VTI självständigt och i samarbete med nationella och internationella partner.

Vad som styr människors resvanor, värderingarna, är också ett viktigt forskningsområde.

– Bilnormen sitter väldigt hårt. På 40- och 50-talen var drömmen om egen bil en del av det framväxande välfärdssamhället. Jag tror att mycket av det finns kvar. En fin bil är ett tecken på att man har lyckats. Körkort och egen bil en del av vuxenblivandet, säger Malin Henriksson.

– Alla vet om fördelarna med att röra på sig. Men samtidigt som vi säger att det är bra att cykla, är det bara möjligt att göra avdrag för resor med bil. Och all planering går ut på att tiden är jätteviktig och vi hela tiden måste ta oss fram så fort som möjligt. Mindre fokus på tidsvinster till förmån för andra värden skulle gynna gång och cykel, säger Anna Niska och tillägger:

– Samtidigt sker det väldigt intressanta omställningar på många håll, i Paris, Gent och även Stockholm. På nationell nivå i Sverige går utvecklingen tyvärr åt fel håll. Ett exempel är hur vi håller på att nudga in 15- och 16-åringar i ett bilberoende genom mopedbilar och A-traktorer.

Så vad är det största hindret för att vi ska gå och cykla mer? Är det värderingar, infrastruktur, ekonomi eller något annat?

– Det är alltihop. Även om vi fick en total normförändring skulle infrastrukturen göra att alla ändå inte började cykla. Om även om vi fick en perfekt infrastruktur skulle normerna ändå göra att vi ändå inte började cykla allihop. Allt hänger ihop och är lika viktigt, säger Malin Henriksson.

VTI-forskarna enas om att det borde vara svårt att göra fel. Och lätt att göra rätt.

– I dag krävs det en stark personlig övertygelse för att göra bra val. Själv ska jag resa till norra Sverige under påsklovet och hela familjen vill resa klimatsmart. Men det är både dyrare, krångligare och tar längre tid än att flyga, säger Anna Niska.

Kanske kan det så kallade Rörelseåret både förändra attityder och innebära verkliga förändringar. Nyligen presenterade regeringen och en rad myndigheter initiativet som bland annat kommer att innebära satsningar på ökad simkunnighet, fler idrottshallar, idrott för funktionshindrade och fritidskort för ungdomar.

Transportstyrelsen har också fått i uppdrag att se över regelverket för cykeltrafik, bland annat avståndsregler för omkörning av cyklister. Det är en fråga som tidigare utretts av VTI.

– Det är ett bra initiativ som jag hoppas kan påverka. Det är synd att vi så ofta talar om omställningen som en uppoffring. I stället är det ju en vinst, både för klimatet, samhället och mig som individ, säger Anna Niska.

– Ja, omställningen handlar mycket om hur människor faktiskt vill leva. Aktivt och med korta avstånd till jobb, service och fritid. Det är faktiskt inte många som tycker att det är jättekul att pendla långa sträckor i bil till jobbet, säger Malin Henriksson.

Så vad blir nästa steg i forskningen om aktiv mobilitet? Anna Niska säger att hon önskar fler tvärvetenskapliga projekt på VTI. Malin Henriksson vill forska om så kallade omsorgsresor, där den resande samtidigt tar hand om någon annan. Vilken kompetens krävs till exempel egentligen för att cykla med barn?

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 2-2026