Under de senaste åren har säkerhetsläget i Sverige förändrats, samtidigt som naturhändelser som skyfall och efterföljande skred har skapat stora utmaningar för transportsektorn. Det har tydliggjort att Sverige behöver säkerställa en fungerande drift och ett robust underhåll av vägnätet.

Inom enheten för Drift och underhåll (DOU) har vi undersökt hur beredskapsfrågan inom ämnesområdet kan utvecklas, med särskilt fokus på väginfrastrukturen.

Vi har identifierat fyra potentiella utvecklingsområden inom beredskap:

1. Krishantering
2. Klimatanpassning utifrån drift och underhåll
3. Uppbyggande av beredskap för drift och underhåll
4. Identifiera och upptäcka sårbarheter i väginfrastrukturen

Drift och underhåll spelar en avgörande roll för att möjliggöra vägtransporter i både normalläge och kris. Hos VTI finns både teoretiska och praktiska specialistkompetenser tillgängliga för både myndigheter och driftoperatörer. Genom att utveckla befintliga resurser kan vi sannolikt uppnå stora effekter och dessutom genomföra förbättringar snabbt.

1. Krishantering

I en osäker framtid kan extremväder eller sabotage orsaka skador på vägar och konsekvenserna blir ofta likartade. Skador uppstår ofta plötsligt, vilket gör snabba insatser avgörande för att begränsa dem. Arbetet behöver därför inkludera:

1. Att metoder utvecklas för att bedöma skador, exempelvis för att uppskatta mängden fyllnadsmassor som krävs vid återställning.
2. Att vi prioriterar de drift- och underhållsåtgärder som är mest kritiska, särskilt när flera större skador inträffar samtidigt i en region.
3. Att strategier tas fram för lagerhållning av insatsvaror som bitumen, cement, ballast och stål för återställning.
4. Att vi bygger upp och stärker nätverk av utförare för krisinsatser, exempelvis aktörer som kan hantera krisvägar som skogsbilvägar i norra Sverige.

2. Klimatanpassning

Vi begränsar vanligtvis drift och underhåll av vägar till vägområdet – det vill säga körbana, vägren, dike och slänt inklusive utrustning. Samtidigt har den omgivande terrängen stor påverkan på vägområdet, inte minst genom avrinning. Händelser som skredet vid E6 i Stenungsund och ras i flera vägbankar i Västernorrland 2025 har tydliggjort vägarnas utsatthet.

Forskning visar att vattenhantering är en central del av klimatanpassningen av transportinfrastrukturen. Studier visar att infiltrationskapaciteten varierar beroende på material och utformning. Moderna vägkonstruktioner med grövre material har generellt bättre förmåga att infiltrera vatten än äldre konstruktioner med hög andel finmaterial. Dagvattenlösningar behöver därför i större utsträckning anpassas till lokala markförhållanden, samtidigt som dimensioneringen måste ta höjd för ökande extremnederbörd.

Vattenhantering och klimatanpassning

I vår studie om klimatanpassning av flygplatser framkom att vatten har stor påverkan på säkerheten vid start och landning och att det därför är viktigt att kunna leda bort vatten. Naturliga förutsättningar, såsom jordarter med god dräneringsförmåga, spelar en avgörande roll, liksom val av material och lokalisering av anläggningar. Detta understryker vikten av att drift- och underhållsperspektivet inte begränsas till vägkroppen, utan inkluderar även omgivande landskap.

Vår forskning erbjuder

• Analyser av inträffade naturhändelser med bäring mot att återuppbyggnaden resulterar i mer robusta och klimatanpassade vägar.
• Kartläggning hur klimatförändringar påverkar både vägområdet och dess omgivning, inklusive avrinningsområden och markförhållanden. Arbetet kan omfatta identifiering av möjliga scenarier i olika delar av Sverige, såsom minskad tjäle i Norrland och fler skred i Västsverige.
• Utveckling av lösningar som hanterar det hot som vatten utgör, till exempel hinder som bromsar vattenflöden samt klimatsäkrade komponenter i vägområdet.

3. Uppbyggande av beredskap

På längre sikt behöver vi utforska flera områden för att stärka beredskap och kapacitet inom drift och underhåll. Det kan vara att:

• Genomföra stresstester av driftorganisationer. Trafikverket upphandlar drift- och underhållskontrakt med nationella driftoperatörer, som i sin tur anlitar lokala aktörer, ofta små företag. Vi behöver därför analysera hur kommunikationen fungerar i krissituationer och vilka sårbarheter som finns.
• Utveckla tidiga varningssystem och sensorer som upptäcker risker för allvarliga vägskador innan de påverkar trafiken.
• Säkerställa energiförsörjningen för DOU i kris. Ett viktigt forskningsområde är att möjliggöra elektrifiering av DOU-åtgärder vid elavbrott eller bränslebrist – från enklare uppgifter som vägbevakning till mer energikrävande insatser som slåtter och snöröjning.
• Cykelns roll vid störningar i det motoriserade transportsystemet.
  Vid bränslebrist, elavbrott eller skadad infrastruktur blir alternativa färdmedel avgörande för att upprätthålla mobilitet. Cykeln har en särskild potential som kan fungera även när andra system slås ut. Vi behöver därför i detalj undersöka hur cykelns roll i samhällets olika delar kan utvecklas.
  

4. Upptäcka sårbarhet

För att kunna förbättra och förbereda infrastrukturen för kriser och ökad klimatpåverkan måste vi kunna mäta och följa upp funktionen. Genom att skapa indikatorer kan vi tidigt identifiera brister, prioritera insatser och följa effekterna av genomförda åtgärder.

VTI har långa mätserier av hur vägområden utvecklas över tid. Dessa kan kombineras med andra datakällor för att vägleda prioriteringar och underhållsinsatser som leder till önskad funktion.