Framtiden öppen för VTI:s avgående generaldirektör

Tillgänglig, trevlig och jordnära. Lätt att samarbeta med och med en dörr som alltid står öppen. Ungefär så beskriver medarbetarna generaldirektör Tomas Svensson. Nu gör han sina sista dagar på VTI.

Efter nio år som högsta chef och sammanlagt 27 år på VTI är det dags för GD Tomas Svensson att vid halvårsskiftet lämna VTI. Vad har egentligen hänt under åren som ytterst ansvarig? Han tar fram en liten fusklapp och en sak råder det i alla fall ingen tvekan om - VTI och transportforskningen har vuxit kraftigt.

Se här: mellan 2016 och 2025 har antalet anställda stigit från 200 till 249, basanslaget ökat från 48 till 90 miljoner kronor och omsättningen stigit från 207 till 315 miljoner. Samtidigt har antalet doktorander nästan fördubblats från 21 till 40, antalet disputerade medarbetare gått upp från 86 till 114 och antalet vetenskapliga publikationer stigit från 63 till 151. Som exempel.

Tomas Svensson säger att han varit inriktad på att bygga upp och utveckla, oavsett om det handlat om nya enheter, kontor eller forskningsområden. Under pandemin sänktes tempot, men för det mesta har det varit full fart framåt.

– Det är inget självändamål att växa och bli större, men efterfrågan på kvalificerad transportforskning har vuxit kraftigt under de här åren. Och vi har varit duktiga på att möta det behovet, säger han och tillägger att VTI:s samverkan med samhället även det utvecklats snabbt.

Vad är du mest nöjd med?

– Förutom att vi vuxit och gör mer viktig forskning, tycker jag att vi har en mycket bättre organisationskultur på VTI än tidigare. Vi har en öppnare dialog och jobbar tillsammans på ett bättre sätt än när jag började. Vi har också ett helt annat samarbete mellan kärnverksamheten och de olika stödfunktionerna.

– I dag är vi ett bättre lag med ett bra spelsystem och bra coacher, säger Tomas Svensson.

Och vad har varit mest utmanande?

– Forskningsfinansieringen är alltid en utmaning. Basanslaget skapar trygghet och ger en grund, medan den externa finansieringen tvingar oss att vara relevanta och lyhörda för samhällets behov. Vi behöver båda, men fortfarande är balansen lite skev. Att söka extern finansiering har också blivit mer komplext och resurskrävande. Där försvinner alldeles för mycket värdefull forskartid.

Tomas Svensson försäkrar att inget varit tråkigt med GD-jobbet, även om det förstås förekommit problem ibland. Men glädjeämnena har varit betydligt fler. Några tydliga höjdpunkter (inte bara från GD-tiden) är samverkansavtalet med Linköpings universitet (manifesterat i forskningsplattformen Ride the future), etableringen av K2, Cykelcentrum, utvecklingen av Transportforum och nya kontor i Lund och Skellefteå.

Ett oväntat regeringsbeslut 2021 var också en höjdare.

– Då höjdes basanslaget med 35 miljoner kronor på ett bräde. Visst hade vi pläderat för det i många år, men just då kom det helt oväntat. Det var mycket välkommet och innebar att vi kunde genomföra flera av våra strategiska satsningar, bland annat på forskning om hållbart flyg.

Den kraftiga utbyggnaden har inneburit både att forskningen fördjupats, till exempel genom fler professorer, och att den breddats till nya områden. Forskningen om hållbarhet, elektrifiering, digitalisering, autonoma fordon och transportsystemets omställning har vuxit. Under senare tid har även resiliens, beredskap och totalförsvar blivit allt viktigare.

– Det blir också en avgörande fråga för framtiden, om jag ska säga något om den. Beredskap handlar inte bara drönare och ny teknik, utan om hela transportsystemet i stort. Transporterna är samhällets blodomlopp och VTI har massor av kunskap om hur de ska fungera på bästa sätt.

Och framtiden för egen del? I alla fall när den här intervjun görs (mitten av april) är den högst osäker. Tomas Svensson säger att han aldrig aktivt har letat efter nya jobb, och följaktligen har han inte planerat för tiden efter VTI heller. Det kan bli fortsatt arbete i statsförvaltningen, egen firma som konsult eller inte så mycket jobb alls.

En medarbetare tror att det blir svårare att lämna VTI än att kliva ner från GD-stolen.

– Ja, det stämmer nog. Jag började här 1999 och kände direkt att jag trivdes väldigt bra. Det har jag fortsatt att göra. VTI är en stor del av mitt yrkesliv så ärligt talat känns det lite märkligt att sluta.

En rejäl semester utan en massa jobb i huvudet, blir det i alla fall. Och långa cykelturer i det östgötska landskapet. Sen får vi se.

Text: Mikael Sönne

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 2-2026