Nanna Fukushima bytte börsen mot transportekonomi

Nanna Fukushima är forskare inom transportekonomi på VTI i Stockholm. Innan hon blev nationalekonom jobbade hon inom finansbranschen med valutahandel på en mäklarfirma i London.

– Då blev jag nyfiken på kursrörelser och deras bakomliggande orsaker vilket ledde till att jag började studera till nationalekonom på Stockholms universitet. Därmed vände jag hem till Sverige igen.

Sverige är ett av hennes två hemländer. Nanna Fukushima är delvis uppväxt i Japan, delvis i Sverige som hennes mamma kommer ifrån. Hennes far var egen företagare och utbildad jurist, men det var andra drivkrafter som fick henne att börja studera.

– Sociala frågor och miljöfrågor engagerade mig och gjorde att jag specialiserade mig inom miljö- och hälsoekonomi, säger hon.

Nanna Fukushima disputerade med en avhandling om Storbritanniens förordning om luftförorening, Clean Air Act 1956, som kom efter landets stora problem med luftföroreningar och smog. Efter en tid som postdoc i Stavanger fick hon jobbet på VTI. Hennes första uppgift var att slutföra ett projekt om kommunal upphandling av marknadsnära tjänster.

– Då hade jag ingen erfarenhet av transportfrågor. Det blev en brant inlärningskurva för att sätta mig in i och förstå det svenska transportsystemet.

Transportekonomi på VTI rör en mängd olika ämnen, allt från konkurrens, trängselskatter och fördelningseffekter till att titta närmare på sådant som biodrivmedel och olika transportslag såsom sjöfart.

– Bredden i uppdraget gjorde att det tog lite längre tid än väntat att skaffa sig en förståelse för transportsektorn. Det underlättar att VTI har erfarna och kunniga transportekonomer med många projekt i samtidsrelaterade frågor som också påminner om den stora bilden.

Hon håller på att avsluta ett projekt startat av utredningsledare Inge Vierth. Det handlar om sjöfarten och dess externa kostnader, ett ämne som är underbeforskat, enligt Nanna Fukushima. Det är ett samarbete med naturvetare på SMHI.

– Vi på VTI och de på SMHI har helt olika bakgrund och därför tog det lång tid att utveckla och hitta en gemensam plattform. Det blev bra i slutändan. Nationalekonomer lider ofta brist på data, medan SMHI har gott om data men har svårare att hitta tillämpbarheten.

Än så länge handlar det mer om metodutveckling än att leverera sjöfartsrelaterad policy. Frågan var hur man kan använda faktiska sjöfartsrörelser genom data från AIS, Automatic information system, för att uppskatta hälsoeffekterna av lokala åtgärder inom sjöfart.

– Genomgående arbetar jag gärna med dataanalys för att hitta mönster och samband. Det är kul med mycket data, och frustrerande när de saknas. Jag drivs av att upptäcka något som någon annan inte sett och hitta ny kunskap. Det är mitt sätt att kunna vara kreativ och analytisk, att tänka långt utanför boxen.

All kunskap om hur samhället är uppbyggt är viktig. Utmaningen blir att ställa de rätta frågorna för att hitta den rätta lösningen. Det finns fördelar med att bredda och inte snöa in sig på ett visst område, menar hon, att även kunna se bortom transportsektorn. Engagemanget som fick henna att välja ämne för avhandlingen finns kvar.

– Miljöproblemen är en konsekvens av människans handlingar. Därför finns det anledning att hålla fokus på människan, att människan i stället blir rik inombords, säger hon och medger att nu börjar hon bli filosofisk.

Hon vill stå upp för självständig forskning, eftersom det nyttigt att förstå faktiska förhållanden.

– Privat finansiering riskerar att underminera forskningen. Att kompromissa med privata intressen inom transportekonomi, det kan bli problematiskt.

Något som hon vill arbeta mer med är vara med och jobba med policyfrågor för att närmare undersöka politiska beslut. Det är något hon tycker är kul och vill fortsätta med, liksom att gå på presentationer och knyta kontakter. Det behövs för att identifiera de nya frågorna som ställs, öka förståelsen hur det ser ut och kunna delta i diskussioner.

Det finns många eldsjälar på VTI vilket är stimulerande, men hon skulle vilja se fler möjligheter att samarbeta över forskningsenheterna. Hon vill se fler sammanhang där tillfälle uppstår för spontana samtal. Hon upplever att det är högt i tak på VTI för den som är engagerad och samhällsintresserad liksom hon själv.

Tid för allt detta är en bristvara. Fritid skulle hon också behöva mer av. Hon har många hobbys, så många att det skulle kräva tio människoliv, enligt henne.

Text: Gunilla Rech