Robotaxi på väg – men många frågor återstår

Självkörande taxibilar, så kallade robotaxi, rullar redan i storstäder i USA och Kina. En ny VTI-studie visar vilka lärdomar Europa och Sverige kan dra inför en framtida storskalig introduktion – och vilka utmaningar som måste lösas först.

Robotaxi är fordon som kör helt utan förare och beställs via en app. Tekniken har gått från pilotprojekt till kommersiell drift i städer som San Francisco och Phoenix i USA och Shenzhen i Kina. I Europa finns ännu inga motsvarande storskaliga tjänster.

En ny studie från Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), finansierad av Vinnova, har analyserat erfarenheter från USA och Kina för att ge vägledning till om och när framtida satsningar görs i Sverige. Projektet bygger på intervjuer med aktörer i Kina och USA, workshoppar och erfarenheter från författarnas egna användning av robotaxi-tjänster.

– Vi ser ett stort intresse för tekniken och tjänsten, men också många obesvarade frågor. Robotaxi måste bidra till samhällsmål som klimatnytta och ökad tillgänglighet, inte bara vara en teknisk nyhet, säger Ingrid Skogsmo, forskningsledare på VTI och projektledare för studien.

Säkerhet och samverkan med annan trafik är två centrala frågor. I dag saknas gemensamma standarder för hur man kan bevisa att en robotaxi är säker. Erfarenheter från Kalifornien visa att det är viktigt att tidigt involvera räddningstjänsten, så att de autonoma fordonen på ett riktigt sätt kan hantera utryckningsfordon och nödsituationer.

En annan utmaning är hur robotaxi ska integreras i transportsystemet. Tjänsterna kan i teorin erbjuda dygnet-runt-trafik och fylla luckor i kollektivtrafiken, men hittills är effekterna på resvanor små. Det finns också risk att robotaxi ökar trafiken om de ersätter gång, cykel eller bussresor.

Trots mycket stora investeringar i tekniken finns än så länge inte några affärsmodeller som fungerar fullt ut. Med nuvarande tekniknivå krävs sannolikt städer med minst en halv miljon invånare och stora fordonsflottor för att nå ekonomisk bärkraft. Samarbete med befintliga aktörer, som kollektivtrafikbolag eller taxitjänster, kan bli avgörande för detta.

– Det är tydligt att små pilotprojekt inte räcker för att förstå de verkliga effekterna. För att kunna utvärdera hur robotaxi fungerar i samhället, vilka bidrag de kan ge till samhällsmålen och hur affären ser ut behöver vi tänka större och kanske på nya sätt säger Ingrid Skogsmo.

Studien betonar att kommuner som överväger att införa autonoma taxibilar måste vara aktiva och definiera vad de vill uppnå – till exempel minskad trängsel eller bättre tillgänglighet – innan tjänsterna verklighet. Praktiska frågor som var fordonen kan stanna, regler för på- och avstigning och laddningsplatser behöver också lösas i förväg.

Rapporten avslutas med rekommendationer till kommuner, myndigheter och branschen. Bland annat föreslås tydliga säkerhetskrav, gemensamma standarder och forskning om hur robotaxi kan integreras med kollektivtrafik och olika affärsmodeller.

Läs rapporten här: Learning for deployment of robotaxis at scale (Diva)