Rakt spår för professor som söker mening

Meningsfullhet är ett nyckelord för Jan Andersson som minns när han insåg att han ville forska. Det var tredje året på LiU. Insikten ledde till en tjänst som doktorand, forskningschef på VTI och en professur inom HMI, människa-maskin-interaktion.

– Jag blev fångad av teori – enkelt uttryckt. Innan dess var jag dålig på att studera och tränade basket så mycket som möjligt. Då skedde ett skifte – från att vara den som läste lite, till mer intresserad och med tydlig inriktning mot forskning men ännu inte mot transportsektorn.

Det var på grundutbildningen i personalvetenskap, numera HR, Human Resources, som han fann den forskargrupp han därefter blev doktorand inom. Det var luststyrt och roligt att hitta en grupp som tänkte lika om kognition, minnespsykologi, med ett socialpsykologiskt perspektiv och teoribildning.

Första jobbet blev därmed som doktorand på LiU på en fakultetsfinansierad tjänst. Innan dess hade det inte ens funnits en tanke på att satsa på en forskarutbildning, uppväxt som han var i miljonprogramområdet Ryd i Linköping.

Det var ett nytt forskningsområde och tack vare det gick publiceringen av forskningsartiklarna snabbt och enkelt. På LiU fick han även möjlighet att undervisa extremt mycket, något som han nu kan sakna på VTI, där han endast har handledning. Efter ett arbete på FOI som forskningschef blev han lockad till VTI 2008.

– Där blev jag snabbt intresserad av verksamheter ur ett individualpsykologiskt perspektiv, det vill säga teoretiskt intresserad av hur verksamheter växer och blir bra. Ett viktigt ord inom mitt forskningsområde är samspel, vare sig det handlar om trafikanter, infrastruktur eller teknik och det gäller även inom verksamhetsutveckling.

Jan Andersson är ordförarande i Vetenskapskollegiet på VTI. Där medverkar forskningsinstitutets samtliga professorer för att höja kvaliteten på forskningen, granskningen av publikationsserier, förbättra förutsättningarna för doktorander och att arbeta med forskningsetiska frågor.

– Numera uppfattar jag huvudsakligen VTI som ett kompetent forskningsinstitut. Under de 16 år jag varit här har VTI gjort en resa, vetenskapligt sett, där målet aldrig har varit att vara billigast, däremot att leverera kvalitet.

Forskningsfinansieringspolitiken är dysfunktionell, anser han. Det är ett system som tar alldeles för mycket energi. Hur man ska ansöka för att få napp tar alldeles för mycket tid. Tyvärr ser han inga bra lösningar.

– Det vi gör inom transportforskningen har betydelse och kommer till användning, men ännu mycket mer skulle kunna uppnås om vi slapp jaga pengar.

Olika forskningstrender kommer och går. Oavsett om det handlar om hållbarhet, trafiksäkerhet eller resiliens, så har han perspektivet human factors, det vill säga där utgångspunkten för hans forskning är samspelet mellan individen och det sociala eller tekniska systemet.

Jan Andersson vet vad som driver honom yrkesmässigt:

– Meningsfullhet – att lyckas med att implementera forskningsresultaten i samhället – att ha åstadkommit något meningsfullt är väldigt tillfredsställande. Det ska vara roligt att gå till jobbet, precis som livet i övrigt. Att ha kul är viktigt, och det blir det oftast om det är meningsfullt: Om du inte har kul så är det kanske dags att byta jobb.

Något av det mest meningsfulla Jan Andersson har medverkat till är en förändrad syn på synen. Hans insatser kommer förmodligen att leda till en lagändring när det gäller individer med visuell nedsättning. Det har visat sig att vissa av dem kan köra säkert och därmed borde kunna få tillbaka ett indraget körkort. Lagförslaget är ute på remiss och lagändringen kan kanske börja fungera om två år.

På fritiden läser han, gärna historia och om verkliga livsöden, för att förstå sin nutid. Han motionerar genom att cykla, lyfta tungt och löpträna. Allt enligt senaste forskningsrönen om träning.

Möt våra medarbetare