Svårt förklara varför män och kvinnor pendlar olika

Kvinnor har under flera decennier pendlat mindre än män. Det gör de fortfarande, men orsakerna till skillnaderna förändras och är inte längre lika tydliga. Forskare bakom en ny studie från VTI talar om ett ”svart hål” när det gäller tänkbara förklaringar.

Studien Gender differences in commuting distance: A temporal analysis of changes and (Un)explained gaps visar att både män och kvinnor i genomsnitt pendlade en kilometer längre 2017 än 1998 (14,5 kilometer respektive 11,4). Samtidigt var skillnaden i avstånd, tre kilometer, oförändrad under 29-årsperioden.

Traditionellt har skillnader i pendlingsavstånd framför allt förklarats med två faktorer: dels att kvinnor får mindre lönekompensation för pendling, vilket gör att längre resor lönar sig sämre, dels att kvinnor i högre utsträckning tar hand om barn och lägger mer tid på obetalt hushållsarbete.

Då jämställdheten ökat i Sverige, var forskarnas hypotes därför att skillnaden i pendling skulle ha minskat. Men inte.

– Det var förvånande med tanke på att jämställdheten ändå förbättrats så mycket. Vi trodde att det skulle ha påverkat pendlingen, säger Elisabeth Lång, senior forskare, som tillsammans med professor Maria Börjesson skrivit den vetenskapliga artikeln.

Omkring hälften av skillnaden i pendling mellan kvinnor och män beror på saker som var man bor, ålder och vilken utbildning man har, vilken sektor man jobbar i och hur hemarbetet fördelas. Några tydliga övriga orsaker framgår dock inte av underlaget – registerdata på individnivå kombinerade med data över transportsystemet i stort. I stället visar studien till och med att skillnaden har ökat för ensamstående kvinnor utan barn.

– Det är som ett svart hål som vi inte kan förklara. Det är klart intressant och som forskare blir jag mycket nyfiken att gå vidare med flera studier, säger Elisabeth Lång.

I artikeln framförs flera hypoteser om tänkbara, nya, förklaringar. Skillnaderna kan bero på kultur och normer där kvinnor helt enkelt inte vill pendla lika långt som män, utan i stället prioriterar vänner och socialt umgänge mer. De kan också bero på att arbetsplatser där kvinnor dominerar (vård, omsorg, skola) i de flesta fall ligger närmare hemmet än industrier och teknikparker där männen är i majoritet.

– Det här är sådant som vi inte kan belägga i denna studie, men som vi undersöker närmare i en uppföljande studie. Vi har också att sett skillnaderna minskar i stadskärnor och områden där det är lätt att ta sig till och från arbetet, säger Elisabeth Lång.

Forskarna diskuterar också huruvida försök att göra transportsystemet mer jämställt, till exempel genom utbyggd kollektivtrafik, delvis kan vara missriktade. Om skillnaderna i pendling åtminstone delvis beror på trender och olika preferenser män-kvinnor är det kanske inte transportsystemet i sig som behöver förändras.

Är det ett problem att kvinnor pendlar mindre?

– Ja, det kan vara ett problem om det innebär att kvinnor har sämre tillgång till välbetalda jobb eller karriärmöjligheter. Kortare pendling kan begränsa arbetsmarknaden de kan nå. Samtidigt är pendling också förknippat med stress och sämre hälsa, så mindre pendling kan i vissa fall vara positivt, säger Elisabeth Lång.

Läs artikeln: Gender differences in commuting distance: A temporal analysis of changes and (Un)explained gaps