Digital plattform ska hjälpa människor att resa hållbart

Karta

Den digitala plattform som tas fram inom SuRuMo-projektet ska direkt kunna utnyttjas av invånare i Lettland och Sverige, men tanken är att den också ska kunna erbjudas invånare i andra EU-länder. Karta: David Gundlegård/ Linköpings universitet

Sustainable Rural Mobility, SuRuMo, är ett EU-projekt där målsättningen är att skapa en digital plattform för människor på landsbygden där de ska kunna välja mellan olika, redan befintliga mobilitetslösningar. Syftet är att minska transporternas miljöpåverkan och skapa ett så hållbart resande som möjligt.

Kristina Larsson är forskningsassistent på VTI, och det är hon som för VTI:s del huvudsakligen arbetar med projektet sedan det inleddes i maj förra året. Hon är samhällsplanerare med en magisterexamen från Malmö universitet och en masterexamen från SLU Alnarp.

– Jag har själv erfarenhet av att bo på landet och vet hur betydelsefull kollektivtrafiken är. Jag skulle säga att den är särskilt viktig för barn och ungdomar som ju inte kan köra bil och knappast heller cykla långa sträckor på trafikerade och ibland mörka landsvägar. Kollektivtrafiken är ett led i barns självständighet. Den möjliggör för dem att kunna förflytta sig utan att vara helt beroende av sina föräldrar.

SuRuMo är ett så kallat Interreg-projekt som inkluderar en region i Sverige (Östergötland) och två regioner i Lettland (Riga och Kurzeme). I Östergötland har tre områden valts ut lite mer specifikt, ett kring Nykil, ett utanför Motala och ett i Åtvidaberg. Östgötatrafiken koordinerar projektet. Från Sverige deltar förutom VTI även Linköpings universitet.

– Ingången är att problemen när det gäller transporter liknar varandra på olika landsbygder inom EU. Tydligast är väl att man är väldigt bilberoende och att kollektivtrafiken är otillräckligt utbyggd, säger Kristina Larsson.

Den digitala plattform som skapas inom projektet utvecklas tillsammans med människorna som bor i de utvalda regionerna i Sverige och Lettland. Användarbehoven ska styra utvecklingen av plattformen. Enskilda individer är involverade, liksom lokala grupper, företagare, kollektivtrafikföretag, företrädare för kommunerna, med flera. Människor har fått frågor om sina resvanor. Hur ser vanorna ut i dag? Hur ser de ut framöver? Vad ser individerna för barriärer? Vilka önskemål har de när det gäller mobilitet? I olika workshoppar har de fått ventilera sina åsikter. Först identifieras de lokala behoven, sedan ska de förhoppningsvis tillgodoses.

– Inför att vi sökte en leverantör som kan tillhandahålla den tekniska lösning vi vill ha formulerade vi en lista med önskade funktioner. Där uttryckte vi tydligt att användarna ska vara med tidigt i processen, innan plattformen börjar utvecklas, berättar Kristina Larsson.

Andra önskemål är att plattformen både ska kunna hantera människor som vill utnyttja resor och utförare som vill erbjuda användare sin service.

– Men vi ska inte utveckla några nya transportlösningar utan enbart tillgängliggöra dem som redan finns, förtydligar Kristina Larsson.

Plattformen ska i första hand ge förslag på resor som är samhällsbetalda. Tanken är också att olika slags mobilitetslösningar ska kunna kombineras. Kollektivtrafik, skolbussar, privata resor – går det att ordna någon form av samåkning dem emellan? Helt lätt är det inte. Lagar och regler måste efterlevas. I Sverige får till exempel skolbussar inte utnyttjas till någonting annat än att skjutsa just skolbarn.

Något Kristina Larsson menar skulle vara värdefullt för invånarna på de olika platserna är möjlighet till kommunikation i plattformen. Att plattformen på något sätt är interaktiv och kan uppdateras – när det till exempel gäller snöröjning, om det pågår underhåll av en väg eller om någon uppfattar en plats som otrygg att stå och vänta på – skulle kunna underlätta arbetet med att upprätthålla en acceptabel standard på resan.

Men när regionerna rankar vad de ser som genomförbart och effektivt kommer andra funktioner före kommunikation.

Trygghet är dock en viktig aspekt när det kommer till resande, menar Kristina Larsson.

– När man pratar med invånare framkommer det att otrygga miljöer är ett tydligt hinder för mobiliteten, främst när det gäller barns resor. Min masteruppsats handlade om just trygghet i resor med kollektivtrafik på landsbygden. För många kvinnor kan det till exempel vara en faktor som är avgörande i valet mellan att ta bilen eller inte.

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 4-2024

 

Du vet väl att du kan prenumerera på VTI:s nyheter?

  • Nyhetsbrev: skickas ut med e-post sex gånger per år.
  • VTI aktuellt: kundtidning som ges ut fyra gånger per år. Få den kostnadsfritt hem i brevlådan eller digitalt med e-post.