Möjligheter och utmaningar med digital ledsagning

Digitala hjälpmedel kan i framtiden spela en viktig roll som ledsagare för människor med funktionsnedsättningar. Men tekniken är komplicerad och mycket arbete återstår innan tekniken kan komma till verklig praktisk nytta. Det visar en ny forskningsstudie från VTI.

En bussterminal, järnvägsstation eller annan reseanläggning kan vara en komplicerad miljö att navigera i för vem som helst. Än mer så för människor med synnedsättningar, kognitiva problem eller andra funktionshinder. Små svårigheter blir stora problem om två bussar kommer samtidigt och resenären inte ser eller kan särskilja vilken hen ska välja. Till exempel.

I projektet ”Tillgänglig kollektivtrafik för särskilda behov – digital ledsagning i komplexa miljöer” granskar VTI-forskare hur modern teknik kan hjälpa människor med funktionsnedsättningar att ta sig fram i besvärliga trafikmiljöer.

– Digitala hjälpmedel har stor potential att underlätta. Det innebär en stor frihetskänsla om en person kan klara sig på egen hand i kollektivtrafiken och slipper olika speciallösningar som till exempel färdtjänst, säger projektledaren Daniel Rudmark.

Samtidigt finns stora tekniska utmaningar. Tekniken kring positionering går framåt och blir alltmer precis. Trots det visade ett försök med ledsagning med denna förbättrade teknik att positioneringen ändå inte var tillräckligt exakt för personer med synnedsättning.

Framför allt inomhus och vid dåligt väder försämrades kvaliteten på GPS-signalerna så att vägvisningen inte längre fungerade. Systemet hade till exempel ofta svårt att urskilja åt vilket håll en person var vänd – helt avgörande för den fortsatta riktningen.

Att vägleda människor med funktionsnedsättning är något helt annat än kartfunktionen i till exempel Google Maps.

– Du behöver veta precis var du befinner dig och hur du ska gå, inte minst för olycksrisken. Positionen måste vara väldigt exakt för att du inte ska ramla ner på ett spår eller hamna mitt i en bussfil, konstaterar Daniel Rudmark och jämför med vägvisningen i vanliga appar.

– Som seende kan du stämma av appens uppgifter med det du faktiskt ser runt omkring dig. Det blir en sorts kontroll om appen verkligen visar rätt.

Givet detta, menar forskarna, är digital ledsagning med hjälp av system med kamerateknik ett intressant alternativ. I de fallen bär personen i stället en kamera som läser av omgivningen och får via ett headset muntliga instruktionen för hur hen ska ta sig fram. Tekniken är långt ifrån färdigutvecklad, men tekniken anses ändå vara lovande. visade lovande resultat.

På grund av utmaningarna med GPS-positionering genomfördes så kallade wizard of oz-försök där en försöksledare gick bredvid och gav samma instruktioner som ett framtida digitalt kan ge.

– Deltagarna upplevde stödet som mycket positivt. Sen går det att fundera vidare på vilket som är bästa sättet att ge instruktioner. Är det i vanligt tal som ”höger, vänster” eller i någon form av specialkommunikation, kanske som en sorts morsekod, säger Daniel Rudmark.

Ytterligare utmaningar som upptäcktes i projektet var att kartmaterialet över reseanläggningar kan vara bristfälligt och sakna uppgifter om befintliga ledstråk för funktionshindrade. Det delade ansvaret för ett Resecentrum är också komplicerat – Jernhusen äger fastigheten, Trafikverket äger spåren och regionen står bakom kollektivtrafiken.

En annan utmaning är att ledsagning via ljud måste vara klar och tydlig, men å andra sidan inte stänga ute alltför mycket av annat bakgrundsljud. Även detta används av hjärnan för navigeringen.

– Mycket arbete återstår. Ändå visar projektet att fungerande verktyg kan spela en stor roll för personer med synnedsättning att själva ta sig runt med kollektivtrafiken, summerar Daniel Rudmark.

• Läs rapporten här: Tillgänglig kollektivtrafik för särskilda behov – digital ledsagning i komplexa miljöer Länk till annan webbplats.

• Nedan kommenterar Anders Näkne, ordförande i Synskadades riksförbund i Linköping, och Erik Berglund, universitetslektor Linköpings universitet, projektet:

• Längst ner några bilder från försöken på Linköpings resecentrum:

Anders Näkne, SRF:

"Vi är väldigt positiva till att den här typen av projekt genomförs. Det rimmar väl med FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 9 framgår det att personer med funktionsnedsättning bland annat ska ha tillgång till den fysiska miljön och transporter på lika villkor som andra.

Att funktionshinderrörelsen bjudits in att vara delaktiga i projektet, allt från kravställande till utvärdering, ser vi också väldigt positivt på. Det ökar möjligheterna väsentligt till ett lyckat resultat.

Att den teknik som idag finns inte är tillräcklig för våra ändamål är givetvis en besvikelse, men samtidigt ser vi att ny teknik är i antågande som kanske kan hjälpa oss på ett bättre sätt framöver. Till exempel finns det idag glasögon med inbyggd kamera och AI-funktion. De är idag integrerade med ett företags plattformar för sociala medier men kan förhoppningsvis bli tillgängliga för andra ändamål i framtiden.

Det finns idag även andra funktioner i smarta telefoner som vi kan använda i vissa situationer. De bygger dock på att telefonens kamera används, vilket inte är ett alternativ i en miljö som ett resecentrum. Kan kameran flyttas ut till ett par glasögon erhålls helt nya möjligheter."

Erik Berglund, LiU:

"Positionering av noggrann GPS, särskilt med kommande 6G-nätverk, ger mycket bra medvetenhet om position men kroppsriktning är känsligt och visade sig helt avgörande för att digital ledsagning ska fungera i praktiken. Här finns två problem, slipningar i tekniken, och hanteringen där användare rör mycket på kroppen vilket leder till ytterligare signalproblem. Det blir svårt att förstå.

Med en mobiltelefon i handen kan man stabilt ge denna signal via mobil AR-teknik som vi tidigare utvärderat, men det är inte riktigt praktiskt möjligt för synskadade att hålla en mobil i handen framför sig då de behöver händerna till annat och även känner sig otrygga med att vifta med dyra produkter i offentliga miljöer.

Här tänker vi att en kamera i/på till exempel ett par smarta glasögon kan användas för att identifiera riktning och då kan den synskadade vrida huvudet i olika riktningar och på så sätt låta mobilen känna igen riktmärken från en kamerabild. Särskilt i en stadskärna, ett resecentrum eller andra liknande miljöer tror vi man kan träna upp att identifiera plats. Detta görs redan idag med mobil AR, men då integrerat i mobilen."