Från pizzabagare till teknisk allkonstnär

En kraftigt ändrad yrkesbana. Så kallar Arne Johansson sin resa från pizzabagare till tekniker och förste verkmästare på VTI:s verkstad. Det är ett jobb som kräver många färdigheter, inte minst uppfinningsrikedom och kreativitet.

– Bäst trivs jag på jobbet när jag får en skiss eller ritning och tillverkar en detalj, manick eller maskin. Och sedan kan jag glädjas över ett förhoppningsvis bra resultat och se beställaren nöjd, säger han.

Det verkar vara ganska ofta, för det mesta ser Arne Johansson glad och nöjd ut när han syns i korridorerna på VTI i Linköping. Han verkar trivas på jobbet med att serva forskare och kollegor med allt de vill ha hjälp med.
Från början var det inte så enkelt med yrkesvalet. På högstadiet hade han svårt att hitta sin inriktning. När kuratorn frågade honom vad han tyckte var roligt, så svarade han baka och laga mat. Då blev det livsmedelsteknisk linje och utbildning till kock.

Han jobbade som pizzabagare i fem år, på en nyöppnad restaurang i stadsdelen Berga i Linköping. Sedan var det inte så kul längre.

– Redan som barn var jag mycket intresserad av att meka. Jag byggde lådbilar, mekade med cyklar och mopeder. Den första bilen lagade jag ofta och skruvade på intill till sent på kvällen.

Därför slutade han på pizzerian, gick i stället en svetskurs på AMU i tre månader och fick jobb på BT, numera Toyota Material Handling där han inte stannade så länge av hälsoskäl.

– Jag fick halsbränna av röken vilket gick över direkt när jag slutade. I stället fick jag jobb på en plåtslagarfirma som smed i 15 år.

Sedan blev det ytterligare ett plåtslagarjobb på FAKAB Plåt- och Stålentreprenad AB. Jobbet som byggnadssmed visade sig vara hårt och kallt, till exempel när han fick skruva takplåt vid minus 23 grader. Bara en sådan sak som att då hämta fram en skruv ur fickan, sådant var jobbigt.
Därefter fann han drömyrket på VTI 2010 – det var hans fru som såg VTI-annonsen och kvalifikationerna visade sig stämma väl.

– Jag hade varit lagbas sedan tidigare och svetsat många olika saker som jag har lärt mig genom utbildningarna och på de olika jobben. Jag har tillverkat och byggt ett eget hus, ett garage och en vedbod.

Några av de senaste konstruktionerna som är tillverkade på VTI:s verkstad är minisimulatorerna, cykelsimulatorn och körsimulatorn för World of Volvo i Göteborg. Enkelt beskrivet handlar det om en rörelseplattform som simulerar en kraftig inbromsning i en buss. Här får museibesökarna känna på hur det känns när bussen bromsar.

Körsimulatorn på World of Volvo är externt betald, liksom de frekventa uppdragen från SGI, Statens geologiska institut, myndigheten som är granne med VTI i Linköping.

– Där har vi ett jättegott samarbete genom att utveckla maskiner som vi sedan tillverkar och säljer. De flesta kunder kontaktar oss, jag har också egna kontaktnät och får in kunder därifrån, säger Arne Johansson.
En idé han har just nu är att ta kontakt med ett företag i Linköping som tillverkar digitala skyltar med information om busstider, där skulle ett möjligt samarbete skulle kunna uppstå.

– Internt på VTI är det krocksäkerhetslaboratoriet som kräver de flesta insatserna. Vi servar krocken när något går sönder och kan laga det med kort varsel.

Hemma har han byggt ett litet museum i garaget med tre fina bilar, två små hundkojor och en gammal Ford. Och så samlar han på emaljskyltar, numera är tre av fyra väggar fulla med skyltar. Mekandet har han däremot slutat med.

– Jag måste inte hålla på att skruva längre utan ägnar mig åt familjen och resor. Vi var i Thailand förra året. I vinter blir det skidor, eventuellt i Italien. Nyligen tog vi en tur till Norge på Trollstigen. På fritiden åker jag även runt med min husbil och så har jag en öppen snipa som jag är ute rätt ofta med.

Text: Gunilla Rech