Barns mobilitet i framtidens digitala transportsystem

Barn bakom bil kollar i sin telefon.

Digitala tjänster gör det lätt att dela fordon med andra. Men vill vi att barnen färdas i samma bil som främmande människor? Foto: Victor Cap/ Mostphotos

Hur hanteras barnperspektivet i nationella och regionala myndigheters arbete när transportsystemet digitaliseras? Det ska VTI-forskare försöka ta reda på och analysera i ett treårigt projekt.

Jens Alm är projektledare och senior forskare på VTI:s kontor i Lund. Han berättar att det här projektet, som finansieras av Trafikverket och K2 - Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, kan ses som en fortsättning på ett tidigare K2-finansierat projekt som han och VTI-kollegan Linnea Eriksson genomförde 2022-2023: Är barn en del av det planerade kollektivet? – En studie om inkludering av barn i kollektivtrafik.

– Under det projektet såg vi att barn inte tänktes in i planeringen i någon större utsträckning. Nu är uppdraget smalare, nämligen att försöka ta reda på hur barnperspektivet eller barns perspektiv omhändertas i nationella och regionala myndigheters arbete med digitaliseringen av transportsystemet, förklarar Jens Alm.

Barnkonventionen är lag i Sverige och innebär att alla myndighetsbeslut som berör barn ska tas med hänsyn till barnperspektivet och barns bästa. Det handlar alltså inte bara om beslut i specifika ”barnverksamheter” utan om beslut på alla områden som rör barns liv överhuvudtaget.

Transportsystemet har stor betydelse för barns vardagsliv. De ska kunna ta sig till skolan och fritidsaktiviteter och kompisar. Många går och cyklar men kollektivtrafiken ger barn och ungdomar möjlighet att på egen hand åka längre sträckor. Med andra ord: kollektivtrafiken är central för barns egen tillgänglighet och mobilitet.

Till transportplanerarnas försvar måste man säga att det inte alltid är så lätt att få fram information om barns mobilitet.

– Det går till exempel inte att intervjua barn hur som helst, man måste ha vårdnadshavares tillstånd, påpekar Jens Alm. Att se till att barn får komma till tals är en utmaning.

Generellt kan man ändå säga att kollektivtrafiken är uppbyggd kring vuxenpendling till arbetsplatser. Fokus har traditionellt varit inriktat på att ta marknadsandelar från bilkörningen, och barn kör ju inte bil.

Vad betyder det för barn och för barns mobilitet? Hur självständiga har de, utifrån sin ålder, möjlighet att vara? Blir de kanske ”onödigt” beroende av sina föräldrar och andra vuxna? Och hur kommer det att se ut framöver, i ett förändrat transportsystem?

– I digitaliseringen av transportsystemet blir delningstjänster allt vanligare. Kommer föräldrar då låta sina barn åka i fordon med främmande människor? Och om vi tar exemplet autonoma fordon: vem kontrollerar att barn använder säkerhetsbälten i dem? Vem möter upp när det autonoma fordonet anländer till skolan? Det finns många frågor kopplade till säkerhet och barns resande som aktualiseras i och med digitaliseringen, konstaterar Jens Alm.

I projektet ska djupintervjuer med företrädare för myndigheter på nationell och regional nivå göras. Två regioner ska också väljas ut för konkreta fallstudier. Mot slutet av projektet ska workshoppar arrangeras på olika håll i landet. Målsättningen är att tjänstepersoner och forskare tillsammans ska utveckla nya perspektiv på hur myndigheterna ska kunna arbeta med barnperspektivet i utvecklingen av transportsystemet.

– Få arbetar strukturerat med barns perspektiv, det vet vi från vårt förra projekt, säger Jens Alm.

Det finns två regioner som enligt Jens Alm sticker ut på ett positivt sätt, och det är Stockholm och Kronoberg. I de regionerna arbetar man systematiskt med barns rättigheter, och utvalda artiklar i barnkonventionen har till och med ”översatts” och anpassats till kollektivtrafiken.

Hur kommer det sig att just de regionerna ligger i framkant i det här avseendet?

– Vad jag förstår utifrån vårt föregående projekt handlar det framför allt om politiska prioriteringar.

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 3-2024

Text: Catarina Gisby/Redakta

Fakta

Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barns rättigheter, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Det slås fast att barn är egna individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

De fyra grundläggande principerna är:

  • Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
  • Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
  • Alla barn har rätt till liv och utveckling.
  • Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

196 länder har skrivit under konventionen. I Sverige gjordes konventionen till lag 2020. USA är det enda landet i världen som inte har ratificerat barnkonventionen.

Källa: UNICEF

Du vet väl att du kan prenumerera på VTI:s nyheter?

  • Nyhetsbrev: skickas ut med e-post sex gånger per år.
  • VTI aktuellt: kundtidning som ges ut fyra gånger per år. Få den kostnadsfritt hem i brevlådan eller digitalt med e-post.