Aktiva skolresor: vad hände efter rekommendationen?

Rekommendationen om att barn ska cykla eller gå till skolan fick mycket stor uppmärksamhet när den presenterades i mars 2023. Men vad hände sedan? ”Beteendeförändringar tar tid”, konstaterar Malin Henriksson, en av forskarna bakom rådet.

Ja, ur ett kommunikationsperspektiv var projektet en succé. Den 18 februari förra året publicerade Dagens Nyheter en debattartikel med rubriken ”Sluta skjutsa barnen till skolan – hälsa går före rädsla”. Budskapet var lika tydligt som enkelt. Redan från förskoleklass bör barn gå eller cykla hela eller delar av vägen till skolan – i början tillsammans med sina föräldrar, men så småningom på egen hand.

Debattartikeln var underskriven av forskare på VTI och Luleå tekniska universitet (LTU) och en rad företrädare för olika organisationer. Och sedan tog det fart.

– Medier från hela landet hörde av sig och gjorde egna artiklar och inslag. Det var TV, radio och både stora och små tidningar, minns Malin Henriksson som var mycket nöjd med det stora genomslaget.

– Projektet var redan från början mycket inriktat på att nåt ut. Vi samarbetade med en kommunikationsbyrå för att formulera skarpa budskap som skulle få uppmärksamhet. Ett sådant budskap blev ”Tänk inte på vad som kan hända, tänk på barnen”.

Inte bara media utan även politiker var en prioriterad grupp som forskarna ville nå. Efter ett strategiskt och långvarigt arbete från organisationerna som stod bakom rekommendationen, fick forskare från LTU, Trafikanalys och Malin Henriksson till ett möte med socialminister Jakob Forssmed. I september förra året åkte hon och en hel klass från Fridtunaskolan i Linköping, som deltagit i projektet, i buss till regeringskansliet i Stockholm.

Parallellt togs också en barnkonsekvensanalys fram. I den konstateras att det finns målkonflikter mellan å ena sidan barns rörelse, hälsa och miljö och å andra sidan trafiksäkerhet, men att rekommendationen som helhet bidrar till barnens bästa. I analysen fördjupas också resonemanget om att valet av färdsätt måste tas gemensamt av barn och vuxna och att trafikmiljön på vissa platser kanske inte tillåter cykling.

– Det är viktigt med ett starkt budskap för att nå fram. Men det är också viktigt att ge nyanser och en fördjupad bild. Framför allt är det viktigt att stärka de föräldrar som idag tillåter sina barn att cykla och gå till skolan, säger Malin Henriksson.

– I analysen intervjuade vi också barn så att även deras röster kom fram. Det visade att många barn vill cykla och gå och känna den frihet som självständig mobilitet ger.

Och sedan? När VTI-forskaren snabbspolar från vårvintern 2023 till sommaren 2024 kan hon konstatera några saker. Rekommendationen har än så länge inte antagits formellt av någon myndighet eller organisation (Trafikverket skulle ligga närmast till hands), men kan ändå användas som stöd och riktlinje för dem som arbetar med barn och trafik.

Forskarna har publicerat en vetenskaplig artikel i en tidskrift med inriktning mot policy. Den kan förhoppningsvis bli läst även av politiker och tjänstemän. Och Malin Henriksson har själv skrivit ett pm om hur vägarbeten under lång tid kan påverka barns cykling. Det var en synpunkt som kom fram i arbetet med rekommendationen.

– Vi försöker hålla liv i frågan både vetenskapligt och kommunikativt. Men som forskare är det också så att man går vidare från projekt till projekt. För att frågan verkligen ska ha luft under vingarna måste trafikplanerare och andra praktiker ta vid och engagera sig.

– Sen måste man ha tålamod också. Beteendeförändringar tar tid, konstaterar Malin Henriksson.

I Luleå har uppföljningar vid några skolor visat att bilskjutsandet minskat och fler elever går eller cyklar till skolan. Och bland föräldrarna i dotterns klass märker Malin Henriksson också en liten, men talande förändring. Tidigare gick diskussionen mest ut på hur skjutsandet i bil skulle gå så smidigt som möjligt – nu betonas mer andra sätt att ta sig till och från skolan. Ett litet tecken, men tydligt.

I arbetet med rekommendationen deltog på VTI också Cykelcentrums föreståndare Anna Niska och forskarna Jenny Eriksson och Sonja Forward.

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 3-3024

Text: Mikael Sönne