Så kan konkurrensen i kollektivtrafiken förbättras

Bristande konkurrens, otydliga upphandlingar och felsatta mål gör att kostnaderna för kollektivtrafiken ökat kraftigt under flera år. Nu måste staten gripa in, tycker VTI-forskaren Roger Pyddoke som föreslår en rad åtgärder i en ny rapport skriven för Konkurrensverket.

Kostnadsökningarna för kollektivtrafiken har visserligen bromsats in under de allra sista åren – efter en längre period av mycket stora uppgångar – men är ändå påtaglig både i form av höjda taxor och ökade subventioner med skattemedel.

I rapporten ”Konkurrens på marknadernas för upphandlad kollektivtrafik” pekar VTI-ekonomen Roger Pyddoke på en rad problem som bidragit till utvecklingen. Det gäller både den bristfälliga konkurrensen mellan olika operatörer, hur upphandlingarna fungerar och de mål som politiker och tjänstemän i de regionala kollektivtrafikmyndigheterna sätter upp för kollektivtrafiken.

En slutsats i rapporten är att det kan finnas potential att genom ökad konkurrens både förbättra effektiviteten och måluppfyllelsen i den upphandlade kollektivtrafiken. Rapporten konstaterar också att det finns en central målkonflikt mellan kortsiktig effektivitet och konkurrens – skalfördelar kan ge lägre kostnader på kort sikt, men kan också leda till sämre konkurrens på lång sikt

– Som du frågar får du svar, lite så fungerar upphandlingar. Riktar du frågan åt fel håll får du också ett felaktigt svar. Beställarna behöver självständigt tänka igenom upphandlingen på flera nivåer: vilken trafik behövs, hur mycket och var ska fordonen gå? Bara beställaren vill finns det flera olika taktpinnar som går att använda, säger Roger Pyddoke.

Studien konstaterar vidare att flera av de rekommendationer som i dag styr upphandlingarna i stor utsträckning saknar evidens. Det gäller bland annat det så kallade resandeincitamentet – där operatörer får mer betalt om resandet ökar – men där forskning inte kunnat visa att det leder till ökat resande.

Forskning om kvalitetsincitamentet – till exempel punktlighet – indikerade att tidigare varianter haft svaga eller osäkra svaga eller osäkra drivkrafter. Även samverkansavtal verkar ha haft liten effekt på resandet, medan kostnaderna ökat snabbt.

– Kollektivtrafikmyndigheterna har länge haft svårt att förhålla sig till samhällsekonomisk forskning, samhällsekonomisk effektivitet och konkurrens, säger Roger Pyddoke och upprepar tidigare rekommendationer om att sluta mindre men fler avtal, öka lärandet i myndigheterna genom bättre uppföljning, öppen redovisning av data och egna analyser av utfall.

De förslagen har lämnats tidigare, utan att så mycket hänt, och rapporten innehåller därför också en rad rekommendationer till regeringen och statliga myndigheter. Det handlar bland annat om att tillsätta en oberoende expertgrupp med uppdrag att ta fram riktlinjer för upphandlingar, särskilda forskningsmedel för upphandlingar och avtal, att införa en standard för redovisning av upphandlingar och uppföljningar samt att starta särskilda upphandlingsutbildningar på universitetsnivå.

Dessutom, menar rapportförfattaren, bör föreställningen om fördelarna med den täta samverkan i kollektivtrafikföretagen ifrågasättas. Det gäller till exempel samarbetet i den så kallade Partnersamverkan där både beställare, andra myndigheter och operatörer ingår.

– Samarbete behövs, men också självständigt och ibland mödosamt analysarbete med beställningar säger Roger Pyddoke.

Text: Mikael Sönne

Länk till rapporten:

”Konkurrens på marknadernas för upphandlad kollektivtrafik” Länk till annan webbplats.

Medier som uppmärksammat rapporten:

"Ser brister i upphandlad trafik" Länk till annan webbplats. (Upphandling24)

"Forskare: Bättre kollektivtrafik om upphandlingar följs upp bättre" Länk till annan webbplats. (Bussmagasinet)