Sjöfartens förbrukning av drivmedel effektivare än väntat

Foto: Kedarome/mostphotos.com

Sjöfarten skulle kunna öka sin energieffektivitet genom anlöpsoptimering. Ett sådant sätt är Virtual Arrival, vilket innebär att fartyget sänker hastigheten i avvaktan på att kajen blir ledig och därmed minskar sina utsläpp av koldioxid. Potentialen för detta är inte så stor som tidigare studier visat, enligt en färsk VTI-rapport.

– Fartygen seglar redan så pass långsamt och energisnålt, så det finns inte mycket mer att hämta. Förr körde fartygen fortare, och då hade en sådan förändring varit intressant. Men under de senaste tio åren har fartygen börjat gå allt långsammare. Skulle fartygen sakta ner ännu mer, då går utsläppen från förbränningen i stället upp igen.

Det säger seniora forskaren Joakim Kalantari på VTI som projektlett rapporten Anlöpsoptimering och energieffektivitet: Skattning av maximal och realiserbar potential. Rapporten är finansierad av Energimyndigheten, och framtagen av VTI i samarbete med Sjöfartsverket.

Effektivare energianvändning är ett sätt där sjöfarten kan bidra till minskade koldioxidutsläpp och därmed till klimatomställningen. Tidigare studier har uppskattat att åtgärden skulle kunna innebära en besparing på 10 till 20 procent av den totala energiförbrukningen i berörda sektorer. Så har det inte blivit, trots alla ansträngningar från branschen, myndigheter och akademin.

– Frågan uppstår ju då hur det kommer sig att en sådan möjlighet till energibesparing inte tas till vara fastän den inte verkar vara förknippad med några nackdelar, säger Joakim Kalantari.

Potentialen att effektivisera är inte möjlig att förverkliga, visar nu forskningen, och det tycks bero på operativa förutsättningar, kontraktsutformning, affärsupplägg och andra omständigheter. Till exempel finns det skäl att tro att den tidigare framtagna modellen överskattat den maximala tekniska potentialen. För att korrigera dessa tidigare modellantaganden har forskarna tagit fram en ny modell och genomfört en Delphi-studie.

Namnet Delphi härrör från oraklet i Delphi som gjorde spådomar om framtiden. Delphi-metoden är en systematisk, interaktiv metod som involverar en expertpanel, i det här fallet experter från aktörsgrupperna hamnar, rederier och skeppsmäklare.

Delphi-studien visar att endast en femtedel av den beräknade maximala tekniska besparingspotentialen är möjlig, det vill säga mindre än en procent. Det är sällan trängsel i hamnarna och generellt är fartygens hastighet relativt låg, så där finns inte så stora bränslebesparingar att göra. Därför finns det ingen anledning att införa nya rekommendationer om Virtual Arrival.

– Det är alltså inget fel på själva tanken med Virtual Arrival, men i dagens läge har den åtgärden inte så stor potential. Skulle det tillkomma nya styrmedel, exempelvis genom EU:s plan för en grön omställning Fit for 55, då kan situationen åter ändra sig.

Sådana styrmedel på överstatlig nivå skulle kunna leda till att sjöfarten bär kostnaden för den negativa effekt eller skada som den åsamkar miljön, på samma sätt som sker för biltrafiken genom koldioxidskatter.

Anlöpsoptimering och energieffektivitet: Skattning av maximal och realiserbar potential (2022, Digitala Vetenskapliga Arkivet, DiVA) Länk till annan webbplats.

Du vet väl att du kan prenumerera på VTI:s nyheter?

  • Nyhetsbrev: skickas ut med e-post sex gånger per år.
  • VTI aktuellt: tidning som ges ut fyra gånger per år och skickas hem till din brevlåda.
Joakim Kalantari är av typen sv:link, måste vara en sv:page
Joakim Kalantari är av typen sv:link, måste vara en sv:page