Vägutrustning – vägräcken och stolpar

Bildtext
Hejdlösa bilder

Vi utför provning av all typ av vägutrustning, såväl permanenta anordningar som temporära anordning för vägarbeten.

VTI:s krocksäkerhetslaboratorium har lång erfarenhet av provning av vägräcken. Redan på 1950-talet genomfördes provserier med vägräcken. Sedan 1990-talet har laboratoriet aktivt deltagit i utformningen av den europeiska provningsmetoden EN1317.

Krocksäkerhetsprovning av stolpar

Olika typer av stolpar, så som belysningsstolpar, skyltstolpar och trafiksignalstolpar ska CE-märkas enligt EN40, en standard som bland annat handlar om vindlaster och korrosionsskydd. Som en stödjande standard till EN40 finns standarden EN12767. Den handlar om kollisionssäkerhet hos stolpar.

Provning enligt EN12767

All smal vägutrustning, som till exempel belysningsstolpar och skyltstolpar som monteras längs det svenska statliga vägnätet, ska uppfylla krav enligt den europeiska provningsmetoden EN12767. VTI:s krocksäkerhetslaboratorium utför ackrediterad provning så som den föreskrivs i metoden

Krocksäkerhetprovning av vägräcken

Från 2010 gäller krav på att alla räcken som nyinstalleras längs det svenska statliga vägnätet även är CE-märkta. Godkänd provning enligt EN1317 är en av flera förutsättningar för att erhålla CE-märkning, som även innehåller en kvalitetsrevision av tillverkningsprocessen.

För CE-märkning av vägräcken samarbetar VTI med RISE (Rise Research Institutes of Sweden), som utför Factory Production Control, FPC, och även agerar notifierat organ, Notified body, inför CE-märkningen.

Provning enligt EN1317

EN1317 är en samling dokument som beskriver hur vägräckets olika ingående delar skall funktionstestas. Man skiljer på själva vägräcket, räckesänden, övergångar mellan olika räcken, öppningsbara räcken samt krockdämpare. Det finns även texter som beskriver funktionen hos broräcken med skydd för fotgängare samt texter som beskriver skydd för motorcyklister.

Alla vägräcken som monteras längs det svenska statliga vägnätet måste numera uppfylla vissa grundkrav enligt den europeiska provningsmetoden EN1317-2. Översiktligt kan sägas att EN 1317-2 är en palett med tio olika kapacitetsklasser med gradvis ökande förmåga att ta hand om påkörande fordon med avseende på vikt och hastighet.

Provning enligt NCHRPR 350 / MASH

NCHRPR 350 och dess uppdaterade version MASH är den amerikanska motsvarigheten till EN1317, och även i mångt och mycket en föregångare till den europeiska EN1317. Vägutrustning i största allmänhet, till exempel vägräcken avsedda för den amerikanska marknaden måste provas och godkännas enligt denna provningsmetod.

VTI:s krocksäkerhetslaboratorium är ett av två laboratorier i Europa som är betrodda av Federal Highway Administration, FHWA, att utföra sådan provning.

Vid krockprovning kontrolleras huruvida ett vägräcke uppfyller dessa uppställda kriterier. En av dessa vanliga kapacitetsklasser är den i Sverige brukade klassen N2. De flesta av de vägräcken man ser längs med svenska vägar är provade i kapacitetsklass N2. I den kapacitetsklassen måste vägräcket uppfylla alla uppställda kriterier i två krockprovningar:

  • En provning där en mindre personbil med vikten 900 kg kolliderar med vägräcket i en påkörningsvinkel 20 grader och påkörningshastighet 100 km/h
  • En provning där en något större personbil med vikten 1500 kg kolliderar med vägräcket i en påkörningsvinkel 20 grader och påkörningshastighet 110 km/h.

Vid krockproven studeras hur fordonet rör sig och hur räcket deformeras. Man mäter även accelerationer inne i fordonet och beräknar utifrån dessa ett antal teoretiska skaderiskvärden för att kunna jämföra och klassificera vägräcken. Ett sådant värde är ASI, Acceleration Severity Index, som ger ett dimensionslöst index som kan användas för att objektivt tolka skaderisken. Ett godkänt vägräcke beskrivs därefter dels med sin kapacitetsklass, till exempel N2, dels den uppmätta arbetsbredden som är ett mått på hur räcket deformerades vid provet samt ASI-värdet, som i sin tur ger en skaderiskklass A, B eller C.

Gemensamt för de olika kapacitetsklasserna är att det vanligen krävs minst två krockprovningar: ett prov med en liten bil som bestämmer skaderiskklass, och en provning med ett större fordon, till exempel en större bil, en buss eller en lastbil, som bestämmer arbetsbreddsklassen. Det finns några få kapacitetsklasser för temporära räcken som enbart består av en provning, men det finns även provning av högkapacitetsvägräcken som kräver tre olika krockprov med olika storlek på fordon. VTI är en av få utförare i Europa som även kan utföra krockprov med tunga fordon på vägräcken.

Krockprov TB11 enligt SS-EN1317-2:2010 med en 900 kg bil som i 20 graders vinkel och hastigheten 100 km/h kör in i ett betongräcke placerat på grusunderlag.

Kontakt

Senast uppdaterad: