Järnväg är överlag ett mycket säkert transportslag, men kollisioner mellan vägtrafikanter och tåg vid korsningar i samma plan är fortfarande ett stort problem på grund av de allvarliga konsekvenserna. VTI har undersökt hur olycksrisken förändras om vägskyddet i en plankorsning byggs om eller om plankorsningen tas bort. Studien har också analyserat hur den förväntade samhällsekonomiska olyckskostnaden förändras om olika typer av plankorsningar slopas.

– Precis som tidigare studier visar resultaten att sannolikheten för en plankorsningsolycka är lägre för korsningar med bommar än för de utan bommar.  Sannolikheten ökar ju fler tåg som passerar och är större ju större väg och därmed fler fordon som korsar. Risken att det ska inträffa en plankorsningsolycka är ändå mycket liten, säger Gunilla Björklund, forskare på VTI.

Under åren 2011–2015 inträffade 55 plankorsningsolyckor på det svenska järnvägsnätet, varav 35 kollisioner mellan tåg och motorfordon. Detta ledde till 40 döda och 32 allvarligt skadade vägtrafikanter. Motsvarande siffror för åren 2006–2010 var 71 olyckor, varav 45 kollisioner mellan tåg och motorfordon, med 37 döda och 33 allvarligt skadade vägtrafikanter. Självmord och självmordsförsök ingår inte i dessa siffror.

– Det är tydligt att de plankorsningar som är farligast, och har den största förväntade olyckskostnaden, är de korsningar där vägtrafikflödet är stort och vägskyddet är mindre avancerat. Att det ändå inte sker så många olyckor i dessa plankorsningar beror troligtvis på att antalet tågpassager inte är så stort där, säger Gunilla Björklund.

Det är Trafikverket som förvaltar större delen av plankorsningarna på det svenska järnvägsnätet. Planskilda korsningar är säkrare och därför anger Trafikverket i sina riktlinjer att nya plankorsningar inte bör byggas och att befintliga bör slopas eller ges högre säkerhet. Av resursskäl kommer det ändå under en överskådlig framtid att finnas plankorsningar.

VTI notat 27-2017

Kontakt: Gunilla Björklund  T. 08-555 365 04

Foto: Mostphotos