Vinterväghållning – grusväg

Den främsta arbetsuppgiften inom vinterväghållningen är att hålla vägarna farbara och säkra genom plogning och sandning.

Plogning

En grusväg bör plogas först när snödjupet är minst 8 cm. Mindre mängder kan lämnas. Speciellt innan vägbanan har frusit så innebär plogning ett stort slitage genom att grusslitlagret plogas ner i diket.

För att undvika ojämn tjällyftning, med tjälsprickor som följd, är det viktigt att snövallarna läggs utanför vägkanten. Efter snörika vintrar kan det vara bra att snödika längs vägen på senvintern. För att snödikningen ska få avsedd effekt – förbättra avrinning och frilägga vägtrummor – och för att undvika att vägtrummorna skadas är det viktigt att deras läge är markerade i förväg. Lämplig markering av hinder (vägtrummor, vägräcken etc) är två markeringskäppar placerade på samma ställe, där den ena står rakt upp och den andra lutar ca 10 grader ut från vägen.

Sandning

Den vanligaste formen av halkbekämpning på grusväg är sandning. För att fördubbla varaktigheten av sandningen (som normalt bara håller för 150-200 passager) är saltiblandning att rekommendera. Det innebär dessutom att sanden inte klumpar sig och blir lättare att sprida.

Tjäle

Under tjällossningsperioden kan vägens bärighet försämras drastiskt. En väghållare har möjlighet att begränsa den tunga trafiken för att minska riskerna att vägen körs sönder. Det finns olika former av teknisk utrustning för att övervaka tjällossning. Med en georadar (GPR) kan man t.ex. få information om tjäldjup, islinser, tjockleken på olika lager i vägöverbyggnaden samt lokalisera berggrund, tjälfarlig jord och ojämna tjällyftningar. Det vanligaste sättet att lokalisera ojämna tjällyftningar är annars okulärbesiktning.

I samband med tjällossningen är det ofta bra att hyvla vägen lätt en första gång för säsongen. Det snabbar på upptorkningen. Trafikverket har information om hur tjälen varierar över året på olika platser i landet.

Om tjäldjup på Trafikverkets webbplats Länk till annan webbplats.