Statistik från Trafikverket visar att mindre än hälften av aspiranterna blir godkända på sitt körprov. En viktig förklaring till detta är att en stor andel av körkortstagarna med underkänt prov inte förbereder sig tillräckligt inför provet. Både i forskningssammanhang och hos aktörer inom branschen har man därför efterlyst nya lösningar och verktyg för en bättre utbildningsprocess. En önskad effekt är att fler klarar körprovet och att väntetiderna för körprovet därmed kortas.

Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR) frågade sig därför om ett digitalt utbildningsprotokoll skulle kunna vara en metod för att få ner antalet omprov vid uppkörning. En tid därefter inleddes arbetet med att utveckla ett sådant protokoll, först och främst genom diskussioner i en workshop med intressenter och nyckelpersoner och därefter intervjuer med handledare, trafiklärare och forskare. I det slutliga utbildningsprotokollet (DUP) ingick 15 utbildningsblock/moment där text, bilder och filmer förklarade och beskrev ett övningsområde, allt i enlighet med den nationella kursplanens mål. När målet för ett specifikt moment ansågs vara uppfyllt, det vill säga allt material var genomläst och de praktiska övningarna genomförda, skulle det godkännas av den privata handledaren eller trafikläraren.

För att undersöka hur DUP:en introducerats av trafikskolorna, hur det sedan använts och om den lett till färre omprov, genomfördes en processanalys och en effektutvärdering. Metoder som användes var enkäter samt ett register som uppdaterades varje gång en handledare anmälde att de ville delta i försöket. Trafikskolorna ansvarade för rekryteringen vilken skedde i samband med handledarnas introduktionsutbildning. Rekryteringen startade senhösten 2015 och pågick till hösten 2017 då drygt 350 handledare hade anmält sig. I början av 2017 var det enligt registerdata väldigt få som hade godkänt några moment. För att få svar på varför skickades en kort webbenkät ut till handledarna. Resultaten visade att den största andelen inte börjat övningsköra med sin elev men det fanns även handledare som hade tekniska problem. Som resultat av denna utvärdering reviderades manualen och informationsmaterial togs fram som trafikskolorna kunde använda i samband med introduktionsutbildning.

Ett år senare avslutades rekryteringen och de 369 handledare som vid denna tidpunkt registrerat sig fick en ny webbenkät som mätte effekten av DUP:en och hur den använts. Svarsfrekvensen var låg, ca 10 procent. Av svaren från 47 handledare framgick att hälften inte hade tagit del av materialet i DUP. De främsta anledningarna till det var att man hade glömt bort att man anmält intresse för att delta, att man inte hade påbörjat övningskörningen med eleven och att man ångrade sig och inte längre ville använda verktyget. Av de som hade använt sig av DUP:en, menade en tredjedel att DUP var ett stort stöd vid handledningen. Verktyget användes som en inspirationskälla till övningar men det var få som hade godkänt ett moment, det vill säga angett att momentet var slutfört. Anledningarna var bland annat att handledaren misslyckades med det, att momentet inte fullföljdes eller att man inte såg någon poäng med det. Fjorton procent av handledarna som besvarade enkäten ansåg att det digitala utbildningsprotokollet skulle bli obligatoriskt vid privat handledning. Samtidigt som flera gav positiva omdömen om DUP beskrev några handledare de problem av teknisk art som hade inträffat. Det hade underlättat om verktyget var mer anpassat för att användas som en mobilapplikation menade några handledare. Enligt denna pilotstudie fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna som använt respektive inte använt DUP under handledningen beträffande hur många omprov av kör- och kunskapsproven som krävdes för dem som fick körkortet.

Slutsatsen från detta projekt är att ett utbildningsprotokoll kan vara till hjälp för handledare men att ytterligare åtgärder behövs för att öka användningen. Rent tekniskt behöver den bli enklare att använda och detta oavsett vilket hjälpmedel man använder. Eftersom några ansåg att handboken räckte bör innehållet ses över och erbjuda sådant som en tryckt handbok inte kan förmedla lika lätt. Exempelvis feedback och flera länkar till filmer. De som deltog i pilotstudien kan inte anses vara representativa då antalet omprov var betydligt färre och antalet privat anmälda prov i princip obefintligt. Detta innebär att man måste vidta ytterligare åtgärder för att få med den grupp som kanske mest skulle behöva det stöd som en DUP kan ge. En sådan åtgärd skulle kunna vara att man inför ett obligatorium som innebär att DUP skall ingå i utbildningen. Ett annat att man förutom detta även inför ett krav på att alla moment måste vara godkända, antingen av handledaren eller trafikläraren, innan man kan genomföra körprovet. För att ytterligare förstärka värdet av DUP rekommenderar vi att användandet av DUP görs i samråd med en trafiklärare och att det blir betydligt tydligare att både handledare och trafiklärare kan godkänna moment.