Den nya motorvägen på väg E20 utanför Eskilstuna, delen Eskilstuna-Arphus, är

17 km lång varav 13 km är utförd med betongbeläggning. Vägen är byggd som

motorväg. Vägen är projekterad och byggd som oarmerad betongväg enligt VÄG94.

Betongbeläggningen som är utförd i två skikt, "vått i vått", ligger på

bärlager av cementbundet grus. I betongbeläggningens övre skikt som kommer

att trafikeras av dubbdäck används sten med bra slitstyrka. I det undre

skiktet används sten från bergtäkt intill väglinjen. Det cementbundna

bärlagret tillverkades ute på vägen genom platsblandning av graderat

grusmaterial, cement och vatten.

Betongen tillverkades i tre stycken mobila betongblandare som ställdes upp

vid vägbygget. Vid betongläggningen användes två glidformsläggare som gick

efter varandra och lade betongbeläggningen i två skikt. För att åstadkomma en

beläggning med goda ytegenskaper måste betongytan efterbehandlas. I detta

fall valdes friläggning. Friläggning av stenmaterialet i beläggningsytan

reducerar vägtrafikbullret samt förbättrar friktionen och minskar risken för

vattenplaning.

Efter det att vägen färdigställts har provcylindrar borrats upp. Dessa har

använts för att prova betongbeläggningens draghållfasthet, lagertjocklek och

frostbeständighet. Resultatet från provningarna visade att

materialegenskaperna var goda.

På flera av de betongvägar som byggdes i Sverige under 1990-talet har man

haft problem med att få vägmarkeringsmassan att fästa mot beläggningen.

Rekommendationer för utförandet har därför tagits fram för att förbättra

vidhäftningen. Dessa rekommendationer användes vid utförandet av betongvägen

vid Eskilstuna. Uppföljningen visar så här långt att de uppställda

rekommendationerna ger ett bra resultat för termoplastmassor.

Vid trafikering på den färdiga betongvägen upplevdes betongbeläggningen som

ojämn. Detta ledde till att betongbeläggningen diamantslipades.

Betongbeläggningens ytegenskaper har dokumenterats med mätningar av jämnhet,

friktion och slitstyrka. Jämnheten i längdled har mätts med RST-bil vid olika

tillfällen och har beskrivits med IRI-värde. Höga IRI-värden uppmättes före

slipning av betongbeläggningen. Beläggningen klarade inte uppsatta

jämnhetskrav enligt VÄG94 vid mätning med mätbil. Jämnheten i tvärled har

mätts dels med VTI:s PRIMAL-utrustning, dels med RST-bil. Uppmätta spårdjup

var efter 3 år små. Mätning av den längsgående friktionen har utförts vid

olika tillfällen med VTI:s Saab Friction Tester. Den nylagda beläggningen

hade mycket god friktion. Friktionen försämrades dock under första året.

Diamantslipning av betongbeläggningen påverkade också ytans textur och

friktion. Efter slipningen förbättrades friktionen något. Beläggningens

avnötning från dubbdäck har mätts under två vintrar sedan vägen öppnades för

trafik. Slitaget har varit litet trots att det i regel är större under de

första åren när beläggningen är ny.