Den nya motorvägen på väg E20 utanför Eskilstuna, delen Eskilstuna-Arphus, är
17 km lång varav 13 km är utförd med betongbeläggning. Vägen är byggd som
motorväg. Vägen är projekterad och byggd som oarmerad betongväg enligt VÄG94.
Betongbeläggningen som är utförd i två skikt, "vått i vått", ligger på
bärlager av cementbundet grus. I betongbeläggningens övre skikt som kommer
att trafikeras av dubbdäck används sten med bra slitstyrka. I det undre
skiktet används sten från bergtäkt intill väglinjen. Det cementbundna
bärlagret tillverkades ute på vägen genom platsblandning av graderat
grusmaterial, cement och vatten.
Betongen tillverkades i tre stycken mobila betongblandare som ställdes upp
vid vägbygget. Vid betongläggningen användes två glidformsläggare som gick
efter varandra och lade betongbeläggningen i två skikt. För att åstadkomma en
beläggning med goda ytegenskaper måste betongytan efterbehandlas. I detta
fall valdes friläggning. Friläggning av stenmaterialet i beläggningsytan
reducerar vägtrafikbullret samt förbättrar friktionen och minskar risken för
vattenplaning.
Efter det att vägen färdigställts har provcylindrar borrats upp. Dessa har
använts för att prova betongbeläggningens draghållfasthet, lagertjocklek och
frostbeständighet. Resultatet från provningarna visade att
materialegenskaperna var goda.
På flera av de betongvägar som byggdes i Sverige under 1990-talet har man
haft problem med att få vägmarkeringsmassan att fästa mot beläggningen.
Rekommendationer för utförandet har därför tagits fram för att förbättra
vidhäftningen. Dessa rekommendationer användes vid utförandet av betongvägen
vid Eskilstuna. Uppföljningen visar så här långt att de uppställda
rekommendationerna ger ett bra resultat för termoplastmassor.
Vid trafikering på den färdiga betongvägen upplevdes betongbeläggningen som
ojämn. Detta ledde till att betongbeläggningen diamantslipades.
Betongbeläggningens ytegenskaper har dokumenterats med mätningar av jämnhet,
friktion och slitstyrka. Jämnheten i längdled har mätts med RST-bil vid olika
tillfällen och har beskrivits med IRI-värde. Höga IRI-värden uppmättes före
slipning av betongbeläggningen. Beläggningen klarade inte uppsatta
jämnhetskrav enligt VÄG94 vid mätning med mätbil. Jämnheten i tvärled har
mätts dels med VTI:s PRIMAL-utrustning, dels med RST-bil. Uppmätta spårdjup
var efter 3 år små. Mätning av den längsgående friktionen har utförts vid
olika tillfällen med VTI:s Saab Friction Tester. Den nylagda beläggningen
hade mycket god friktion. Friktionen försämrades dock under första året.
Diamantslipning av betongbeläggningen påverkade också ytans textur och
friktion. Efter slipningen förbättrades friktionen något. Beläggningens
avnötning från dubbdäck har mätts under två vintrar sedan vägen öppnades för
trafik. Slitaget har varit litet trots att det i regel är större under de
första åren när beläggningen är ny.