Åkkvalitet på vinterväg

Det har länge funnits studier om ”komfort” på barmarksvägar, dvs. hur man uppfattar ojämnheter i vägen och hur det påverkar känslan att köra på en viss väg. I begreppet komfort ingår mycket mera än vertikala stötar och vibrationer. Framförallt måste graden av att känna sig säker när man åker på ett visst vägavsnitt ingå. Vidare bör internt buller genererat av väglaget inkluderas. På en vinterväg är detta väsentligt för upplevelsen av bekvämligheten och säkerheten. Detta är inte särskilt uppmärksammat eller väl studerat för barmarksvägar heller. Hur upplever man ojämnheterna när man färdas på en väg under vintern med snö och is? Trafikverkets definition för den högsta standardklassen för vinterväg är: Entreprenörerna ska hålla vägen snö- och isfri när vägytans temperatur är över - 6°C. Vid längre köldperioder med kallare yttemperaturer kan vägens yta delvis vara täckt av snö och is. Bland annat vintern 2010-2011 är ett exempel på när det var längre köldperioder i södra Sverige och de högst klassade vägarna hade en tjock yta av snö och is. För vinterväglag regleras kraven helt efter säkerheten och då kopplad direkt till halka. Risken för uttröttning på grund av vibrationer och internt buller är helt undantagen, åtminstone som direkt orsak till risk.

Tillbaka