Säkerhet vid järnvägsarbete

Situationen för järnvägsnätet är ansträngd och utmaningarna inom drift och underhåll är stora. För att hålla jämn takt med en åldrande infrastruktur måste underhållet och reinvesteringarna öka jämfört med dagens nivå. Samtidigt innebär varje åtgärd risk för störningar och förseningar i trafiken. Varje år inträffar ett antal olyckor och tillbud i samband med underhåll, flera med dödlig utgång.

Trafikverkets bedömning är att de brister som främst orsakat olyckor och tillbud inte beror på säkerhetsreglerna, utan på brister i efterlevnaden, främst genom att arbeten utförs utan rätt skyddsform och att skydds- och säkerhetsplaneringen inte utförs korrekt.

Brister i efterlevnaden av regler

Bristen på efterlevnad av reglerna kan tyda på bristande kompetens på flera nivåer. Enligt regelverket skall järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare ha system för att kontrollera kompetensen hos entreprenörer (inklusive underentreprenörer) och leverantörer. Trots detta inträffar varje år ett flertal olyckor av varierande svårighetsgrad vilket tyder på att det finns brister som det är angeläget att hantera.

När det gäller annan form av utbildning/kompetens för att utföra konkreta arbetsuppgifter i spår och spårområde är kraven inte lika tydligt reglerade. I vissa fall krävs någon form av behörighet eller certifiering för att få utföra konkreta arbetsuppgifter (t.ex. besiktning, el- och signalarbeten) i järnvägsanläggningen. Avsaknaden av formella utbildnings-/kompetenskrav kan innebära brister i kvaliteten på genomförda åtgärder, vilket på sikt kan påverka såväl säkerheten som tillgängligheten i spåren.

Bristande kommunikation

En annan aspekt av säkerhetsarbetet är kommunikation/information. I samband med arbete på spår och spårområde ska skydds- och säkerhetsplaner upprättas och kommuniceras med berörda parter. I flera olyckor har det funnits brister i dessa planer och i kommunikationen mellan ansvarig skydds-/säkerhetsplanerare och den personal som genomfört arbetsuppgifterna. Resultaten från olycksutredningar visar också att det funnits brister i kontrollen av att berörd personal har fått utbildningen ”Råd och skydd” som krävs enligt gällande regelverk.

Ytterligare en aspekt är kommunikationen med tågtrafikledningen. I några olycksutredningar finns indikationer på att trafikledningen inte accepterar att stänga av spåret (så kallat A-skydd) under rusningstrafik eftersom det innebär störningar i tågtrafiken. Förbättrad kommunikation/information gentemot trafikledningen om det planerade arbetets säkerhetsrisker och tid för genomförande skulle sannolikt skapa bättre förutsättningar vad gäller säkerhet, arbetsmiljö och tillgänglighet.

Senast uppdaterad: