Bygga transportinfrastruktur för personer med kognitiva nedsättningar

Personer med funktionsnedsättning är fortfarande en av de mest marginaliserade grupperna i samhället när det gäller transportmöjligheter. För personer med kognitiva nedsättningar kan en resa, som innehåller en mängd olika moment och situationer före, under och efter resan, vara svår att hantera. Personer med kognitiva nedsättningar har ofta svårigheter med social interaktion och kommunikation, att hantera snabba förändringar, och att hitta rätt på grund av svårigheter med exekutiv förmåga (till exempel planera och genomföra handlingar, uppmärksamhet, flexibilitet) vilket försvårar resande. Många med kognitiv nedsättning, till exempel de som har haft stroke, kan också ha motoriska svårigheter som nedsatt rörlighet i ena kroppshalvan och talsvårigheter.

Syftet med projektet är att studera hur transportsystemets olika rum påverkar tillgänglighet och delaktighet i samhället hos personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Med transportsystemets olika rum menas de fysiska, sociala och digitala strukturer som formar platser där människor och transportsystem interagerar och där olika trafikslag möts, exempelvis resecentrum och andra knutpunkter för kollektivtrafik, platser där människor samlas och interagerar liksom digitala informationsskyltar och upprop.

I studien ställer vi oss frågor om vilka egenskaper i transportsystemets olika rum som underlättar respektive försvårar resandet, enligt personer med kognitiva nedsättningar, och vilka möjligheter och hinder som finns utifrån beställares och utförares perspektiv, med att beakta kognitiva funktionsnedsättningar i utformningen av transportsystemets olika rum.

I projektet exemplifieras kognitiva nedsättningar med personer med stroke och autismspektrumdiagnos. Projektet utgår från ett hela resan-perspektiv, relationen mellan person, miljö och aktivitet samt idéer om universell utformning.