Porträttet: Slingrig väg till drömmen som forskare

Från telekomingenjör till järnvägsforskare. För Tomas Rosberg ledde ett brinnande järnvägsintresse, en stor portion nyfikenhet och några oväntade vägval till drömjobbet på VTI. I dag forskar han om järnvägens digitalisering och framtidens tågtrafik, med ena foten i teori och den andra ute på spåret.

Varför blir man järnvägsforskare? Beror det på pappans intresse och att man själv också gillar att resa med tåg? Beror det på nyfikenhet och behovet att få vara kreativ? Eller är orsaken mest en period i livet då man funderar på framtiden och vad ett bra (arbets)liv egentligen ska innebära?

I Tomas Rosbergs fall är det allt det här tillsammans – plus tillfälligheter och kanske lite tur.

– Mycket som hänt kan se ut som en slump, men har kanske en djupare orsak längre tillbaka i tiden. Att min pappa var så intresserad av järnväg påverkade säkert att jag själv blev aktiv i järnvägsföreningen i Vadstena, även om jag mest då ville göra en insats över huvud taget vid sidan av jobbet.

– Nu är jag väldigt tacksam att jag hamnat just här och har det jobb som jag har. För mig är det helt perfekt, säger Tomas Rosberg som slog in på forskarbanan relativt sent i livet.

Född i Helsingborg växte han upp i Jönköping i en familj med mer humanistiska och konstnärliga än tekniska intressen. Pappan var filmkonsulent, mamman arbetade som lärare och både föräldrarna och de tre syskonen var på fritiden engagerade i en förening för amatörteater.

För Tomas Rosberg blev det ändå teknisk linje på gymnasiet (mycket beroende på en kusin som var en förebild) och därefter teknisk fysik och elektroteknik på Linköpings universitet. Efter examen som civilingenjör jobbade han ett par år på det finska företaget Valmet (med uppgift att effektivisera produktionen av toalettpapper) och därefter Ericsson i Linköping, Karlstad och Helsingfors.

Det blev 17 år med utveckling av radiobasstationer på det stora telekomföretaget.

– På många sätt var det ett jättebra jobb. Men samtidigt är du en liten kugge i ett väldigt stort system. Efter kanske tio år började jag se mig om efter ett jobb som kunde vara mer som ett kall, med mer driv och motivation.

– Också vid sidan av jobbet letade jag efter en uppgift. Där var det mest en slump att jag skickade i väg ett mejl till järnvägsföreningen och erbjöd mig att hjälpa till. Jag hade gått förbi lokstallarna i Vadstena och tyckt att det såg allmänt ledsamt ut.

Jobbletandet ledde fram till en tjänst som forskningsingenjör på VTI och efter några år – plötsligt stod stjärnorna rätt – en möjlighet att vara med och utveckla en godstågsimulator för utbildning av lokförare. Det är ett arbete där Tomas Rosberg fick kombinera sitt järnvägsintresse med 20 års erfarenhet av programmering och som han fortfarande är stolt över.

Ungefär samtidigt började han – 45 år fyllda - doktorera i ett nytt forskningsprojekt. Då gällde det ett nytt signalsystem, ERTMS, för de europeiska järnvägarna.

– De flesta doktorander är ju mycket yngre. Men mitt mål blev att disputera innan jag fyllde 50. Och det klarade jag, konstaterar han.

I dag arbetar Tomas Rosberg som forskare på VTI med järnvägens digitalisering som övergripande forskningsområde. Uppdragen varierar och arbetet kan delas in i olika tidshorisonter: kort, medellång och lång sikt.

På ett halvt års sikt kan det handla om ett direktuppdrag från Trafikverket som vill utreda hastighetsbegränsningar på en viss järnvägssträcka. På fem års sikt handlar arbetet om digitala förarstöd för tågförare, så kallade C-DAS (ett område som är mycket aktuellt i flera europeiska länder just nu). Och på riktigt lång sikt, kanske 20 år, rör forskningen främst fjärrstyrda och automatiserade tåg.

I det arbetet har Tomas Rosberg bland annat genomfört tester på museijärnvägen mellan Vadstena och Fågelsta. Han har också varit hobby-rallare och lagt räls och byggt ett kort spår i närheten av VTI:s Linköpingskontor. Och tagit förarbevis för lokförare för att själv kunna köra tågen.

– Min forskning är verkligen en blandning av teori och praktik, och det gillar jag. Det är häftigt att vara lite av en allkonstnär.

Vad är roligast med att forska?

– Det är det vi talat om tidigare, tror jag. Att man får utlopp för sin kreativitet och nyfikenhet. Sen är VTI en ganska liten och lättrörlig organisation. Har man en idé går det att göra mycket med ganska små medel.

Och vad driver dig?

– Ungefär samma svar igen, nyfikenheten. Sen är ju tåg ett väldigt trevligt och behagligt transportslag. Man kan arbeta, gå runt, fika, prata med människor och så plötsligt är man framme. Sen fungerar järnvägen tyvärr ofta dåligt i Sverige i dag. Det finns mycket att utveckla och förbättra.

Förkortningen C-DAS står för Connected Driver Advisory System. ERTMS betyder European Rail Traffic Management System.

Läs mer om VTI:s järnvägsforskning: Tågsimulatorer

Läs fler porträtt: Möt våra medarbetare