Dina Kuttahs idé kan förändra vägtekniken

Dina Kuttah och forskningsingenjören Håkan Arvidsson testar den manuella versionen RLWD på försöksområdet på VTI i Linköping. Foto: Linda Corper/ VTI
Det började som en idé, fortsatte med åtta års arbete och 14 vetenskapliga artiklar och resulterade i en maskin som kan bli en ”game-changer” inom vägteknik. Inte bara i Sverige utan även internationellt. På sikt hoppas uppfinnaren att det också ska bli en kommersiellt framgångsrik produkt.
– Ja, det är ett mål. Men inte än. Först ska vi göra maskinen mer hållbar och utföra mer tester med den. Den behöver också ett skal, eller en kaross, säger Dina Kuttah, senior forskare på VTI och innovatör.
Vi tar det från början. Att mäta permanenta deformationer vid dynamisk belastning i väglager (bärlager och undergrund) har länge varit en utmaning för forskare och tekniker. De två vanligaste metoderna är att antingen göra det i mycket stora maskiner som VTI:s HVS (Heavy Vehicle Simulator) – vilket är exakt, men mycket dyrt – eller i laboratorium, vilket har nackdelen att materialet inte längre speglar verkliga fältförhållanden.
De så kallade lätta fallviktsdeflektometrar som tidigare använts är alla manuella. Den utrustningen kan inte heller skilja mellan permanenta och tillfälliga deformationer i väglagret.
– Det var det som gjorde att jag började fundera, hur skulle man kunna mäta på ett billigt och exakt sätt i fält? När jag inte hittade någonting på nätet, beslöt jag mig för att utveckla något på egen hand, berättar Dina Kuttah.
Maskinen som nu, åtta år senare, står i garaget på VTI har byggts av företaget KUAB, efter en idé från VTI-forskaren. Det är en tredje, nyligen automatiserad, version som för en lekman ser ut som en ganska komplicerad metallkonstruktion av balkar, kedjor, sensorer, plattor och fjädrar. Tillsammans bildar alltihop en så kallad ALWD, Automized Lightweight Deflectometer.
Apparaten fungerar så att en basplatta upprepade gånger dras upp och släpps ner på en packad materialyta och att deformationen sedan mäts. Genom att variera diametern på plattan och fallhöjden kan trycket ändras från 20 till 200 kilopascal. Antalet fall programmeras av en operatör och sker sedan helt maskinellt – hittills har en cykel med 10 000 upprepningar genomförts, men det ska som sagt bli fler.
De stora fördelarna jämfört med befintlig fältutrustning är dels automatiseringen, dels möjligheten till ett mycket stort antal trycktester och dels möjligheten att skilja tillfällig från permanent deformation. Det sistnämnda görs med hjälp av en liten balk vid sidan av basplattan.
– Det blir både billigare och enklare att samla data om olika vägmaterial. Sådan data är i sin tur viktig för att designa vägar på bästa sätt i framtiden, säger Dina Kuttah.
VTI-forskaren är med i Svenska Uppfinnareföreningen och har via sitt medlemskap registrerat idén till sin automatiska deflektometer där. För att testa utrustningen har också ett litet försöksområde vid sidan av VTI:s krockbana gjorts i ordning.
Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 4-2025
Du vet väl att du kan prenumerera på VTI:s nyheter?
- Nyhetsbrev: skickas ut med e-post sex gånger per år.
- VTI aktuellt: kundtidning som ges ut fyra gånger per år. Få den kostnadsfritt hem i brevlådan eller digitalt med e-post.