Förarlösa fordon kan bidra till en levande landsbygd

I projekten Living Lab för autonoma transporter i glesbygd och Vinter-Hugo undersöker VTI och andra aktörer framtidens gods- och persontransportlösningar på landsbygden. Redskapen är autonoma fordon och anropsstyrd trafik och platsen är norrländska Rödå-Tavelsjöbygden några mil utanför Umeå.

Strax över 2 000 invånare bor i området som är landsbygd med ett varierat föreningsliv, gott om utomhusaktiviteter, ett värdshus och en lanthandel. Här finns dock även de för landsbygden vanliga utmaningarna: Sämre samhällsservice än i städerna och relativt stora avstånd som gör vardagen komplicerad, till exempel för dem som har småbarn och som pendlar till arbete, eller för äldre som inte längre kör bil.

– Det finns ett stort transportbehov på landsbygden som vi måste lösa. Många barnfamiljer upplever till exempel att det krävs två bilar för att de ska klara vardagen, vilket är både dyrt och belastande för miljö och klimat, säger Cilli Sobiech, senior forskare på VTI och projektledare för Living Lab samt Vinter-Hugo.

Försöksverksamheten Living Lab innebär att bygden i Rödå-Tavelsjö, cirka 30 minuters bilresa från Umeå, utgör ett slags levande laboratorium. Där ska forskare, från bland annat VTI, i dialog med lokala aktörer och invånarna kartlägga nuvarande och framtida person- och godstransportbehov.

– Oavsett vilka olika förutsättningar och behov man har så får ingen exkluderas, det är den grundläggande tanken i projektet.

Inom Living Lab-miljön ska aktörerna utveckla ett koncept för autonoma persontransporter. Det kommer troligtvis att genomföras med hjälp av ett eller flera autonoma fordon, liknande de förarlösa bussar som trafikerar ett område i Linköping (Ride the future). Fordonen måste dock vara landsbygdsanpassade och klara längre distanser och högre hastigheter än Linköpingsfordonen. Tanken är att de ska vara ett komplement till den lokala befintliga kollektivtrafiken.

– Framför allt vill vi nå grupper som lider av vad vi kallar transportfattigdom, till exempel unga utan körkort eller äldre som slutat köra och känner sig socialt exkluderade, eftersom det saknas transportmöjligheter.

Det är också viktigt att hitta en hållbar affärsmodell, till exempel med anropsstyrda självkörande mindre bussar: En kollektivtrafik som bygger på flexibilitet och anpassning till behov istället för bussar enligt tidtabell, menar hon.

Att Living Lab är ett samverkansprojekt innebär att forskningsinstitutioner, företag, offentlig sektor och medborgare ska undersöka både nu- och framtida transportbehov, liksom vilka lösningar som kan bidra till att skapa socialt och miljömässigt hållbara transporter på landsbygden. Aktörerna är bland andra Region Västerbotten, Umeå kommun, Länstrafiken, Lunds universitet samt flera lokala företag och föreningar i Tavelsjö-Rödåbygden.

I VTI:s uppdrag ingår bland annat att koordinera de olika aktörerna, stå för ruttplanering och att vara behjälplig i att förbereda de olika tillståndsansökningar som krävs för försöksverksamheterna.

– Vi behöver skapa ett ekosystem av aktörer som kan hantera exempelvis ansvarsfördelning, riskhantering och trafiksäkerhet. Det är viktigt med rätt ruttval och förankring med kollektivtrafiken för att anpassa försöket till regionens behov och för en framgångsrik lösning.

Living Lab handlar om framtiden och där finns exempelvis utmaningar som att äldre kommer att vilja bo kvar hemma i större utsträckning än idag. Ett tidigare projekt har visat att en konsekvens av detta är att ensamboende äldre lätt drabbas av undernäring. Orsaken är att de upplever det tråkigt att laga mat åt sig själva och sedan äta den på egen hand. Eftersom det i försöksområdet finns ett värdshus kan en anropsstyrd kollektivtrafiklösning skapa intressanta möjligheter, menar Cilli Sobiech.

– Ett ytterligare spår som gynnar de äldre är att istället för att ta maten till de äldre, ta de äldre till maten några gånger i månaden. I detta finns både sociala värden och att det ska vara möjligt att umgås utan tillgång till bil.

Den anropsstyrda trafiken skulle även kunna göra nytta i andra änden av åldersskalan, menar hon. Till exempel skulle den kunna ersätta den andrabil som många barnfamiljer på landsbygden kör för att reda ut sin vardag. Ofta används extrabilen för att skjutsa barn till aktiviteter och för handla livsmedel.

– Det skulle kunna finnas möjligheter för barn att åka anropsstyrd kollektivtrafik, till exempel till träning eller annat. Det är också en demokratifråga som diskuteras i projektet: Att både unga och gamla ska kunna leva på landsbygden.

Inom Living Lab-miljön ska även behovet av lättare godstransporter undersökas. Det genomförs med hjälp av transportroboten Vinter-Hugo. Roboten Hugo från Hugo Delivery finns redan men ska inom Living Lab-miljön utvecklas och anpassas för vinterförhållanden. Vinter-Hugo kan kort beskrivas som ett självkörande plåtskåp på hjul och kommer att utgå från den lokala ICA-butiken. Där fylls skåpet på med gods som sedan körs ut till de olika beställarna, varav de flesta är hushåll. När Vinter-Hugo närmar sig får beställaren ett meddelande, kan möta roboten och öppna skåpet med hjälp av en kod från mobilen.

– Vi vill testa vilka allmänna behov Vinter-Hugo kan svara mot men behöver också gå vidare och fråga användarna vad de tycker, kanske speciellt vad ungdomarna efterfrågar. De är en viktig grupp, som ju ofta flyttar från landsbygden.

Vinter-Hugo ska framför allt leverera matkassar men även andra vanliga försändelser i form av paket. Enligt Cilli Sobiech ska projektet också undersöka om roboten kan lastas tyngre och till och med transportera hela EU-pallar med gods.

– Att lasta tyngre är ett intresse som har nämnts av flera kommuner från Region Västerbotten, till exempel för att kunna stärka beredskapen.
Projektet Living Lab för autonoma transporter i glesbygd pågår mellan 2023 och 2026 och i projektet ingår att göra en behovsanalys och att ta fram affärsmodeller för autonoma transporterlösningar.

Systemdemonstrationer är planerade i efterföljande projekt. Systemdemonstrator-projektet Vinter-Hugo pågår mellan 2024 och 2027. Båda projekten finansieras av samarbetsprogrammet FFI (Fordonstrategisk forskning och innovation).

Text: Johan Granath/ Redakta

Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i VTI aktuellt 4-2024