Snacket i korridoren ger nya perspektiv

VTI:s styrkor är den tvärvetenskapliga bredden där mötet med kollegorna i olika sammanhang skapar nya samarbeten. Det anser Jonas Ihlström som huvudsakligen forskar om resande ur ett vardagslivsperspektiv och arbetsvillkor för olika yrken i transportsystemen.

Han intresserar sig för frågor som kretsar kring att stärka arbetsförhållanden och hållbarhetomställning, båda viktiga områden i dagens och för framtidens transportsystem. Nu senast har hans forskning varit kopplad till vardagslivets förutsättningar för ökad hållbarhet genom projektet Mistra Sams. Programmets övergripande mål är att uppnå ett klimatneutralt och socialt rättvist transportsystem senast 2030, och fokuserar specifikt på storstadsregioner.
– För min del har det främst handlat om att studera om, och i så fall hur, nya mobilitets- och tillgänglighetstjänster kan bidra till att minska utsläppen från vardagsresande. Ur ett bredare perspektiv handlar forskningen om att förstå kopplingen mellan vardagslivets aktiviteter och resande som nämligen är tätt sammanlänkade. Det hela blir komplext eftersom detta i sin tur också behöver ses i ljuset av hur samhället är organiserat.
Jonas Ihlström söker en sociologisk förståelse av resandet. Och VTI har så många olika kompetenser som kan ge olika perspektiv på resande och transporter. Det innebär att forskningsfrågor kan studeras ur flera olika perspektiv. Det gör miljön både stark och stimulerande att arbeta i.
– Jag har så många duktiga och insiktsfulla kollegor som jag både jobbar med och diskuterar med i olika sammanhang. Det tycker jag är så inspirerande med att arbeta på VTI.
En ny idé handlar om att studera förutsättningar för en högre andel aktivt resande på landsbygden. Landsbygden har inte fått samma uppmärksamhet som mer urbana miljöer när det kommer till omställningsfrågor. Till exempel är mobilitets- och tillgänglighetstjänster mindre vanliga där och cykling som vardagligt färdmedel mindre självklart.
– Projektet befinner sig fortfarande i ansökningsfasen, men det bygger på kunskapen om att många resor på landsbygden faktiskt är ganska korta. Därför skulle vi gärna vilja undersöka om och hur den aktiva mobiliteten kan stärkas där. Detta kopplar faktiskt både till hållbarhetsomställningen, men även till transportsystemets resiliens.
Ett nytt projekt, BUSSA, handlar om arbetsvillkor för bussförare tillsammans med VTI-forskarna Chiara Vitrano, Malin Henriksson och Jens Alm. Det kommer ha en tydlig samhällsvetenskaplig inriktning, bland annat med fokus på förarnas handlingsutrymme i arbetet och intersektionalitet.
– Det ska bli jättespännande. Vi ska både göra en ganska omfattande enkätundersökning och en intervjustudie. Dessutom ska bussföraryrkets arbetsvillkor belysas historiskt, vilket inte har gjorts på det här sättet tidigare vad jag känner till.
Det finns ett stort rekryteringsbehov av bussförare framgent. Även om det händer mycket kring automatisering av bussar kommer bussförare att behövas under lång tid framöver. Deras arbetsmiljö är viktig, för kollektivtrafikens roll behöver stärkas i framtiden. Projektet finansieras av Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.
På gymnasiet läste Jonas Ihlström ett naturvetenskapligt program med teknisk inriktning. Senare väcktes en nyfikenhet på att förstå människor, varför de gör som de gör. Det var bland annat genom en universitetskurs i pedagogik, som intresset tändes och som så småningom ledde till en kandidatexamen i psykologi samt en magisterexamen i sociologi vid LiU. Lusten för vetenskap var också väckt och ledde också fram till ett intresse för mer vetenskapsfilosofiska frågor som vad kunskap egentligen är.
– Jag deltog också i en del filosofikaféer där det skedde ett utforskande som inte var så teoretiskt. Ett tag var jag engagerad i föreningen SSFP, Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis. Föreningens mål är att stärka filosofin i samhället. Det var väldigt intressant.
Studierna ledde till ett allmänt intresse för forskning och att arbeta i en forskande organisation. Att han hamnade på VTI berodde inte inledningsvis på ett specifikt intresse för just transporter utan det hade mer med organisationen att göra. Visserligen hade han drömt om att bli pilot som liten och jobbat som lastbilschaufför på Posten, men VTI blev det nog mer av en slump.
Framgent vill han vidareutveckla forskningen om omställning och arbetsvillkor genom att verka för fler projekt ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.
– Där har VTI som organisation en väldigt stor styrka tycker jag med en kompetens som är unik. Kollegorna är spännande, roliga, insiktsfulla med viss humor.
Hans privatliv handlar numera mycket om småbarn med en son på snart fyra år. Han är engagerad i sonens förskola, som drivs som en ideell föräldraförening, och sitter med i styrelsen med ansvar för personalfrågor. Han gillar även att cykla, speciellt mountainbike på stigar i skogen, både själv och med andra.
– Det är roligt att se sonen utvecklas från att använda springcykel till att börja trampa själv, steget inte så stort som man kan tro.
Konserter är också något som han gärna går på och beroende på artist funkar allt från klassiskt till tung metal. Till våren ser han fram emot en spelning med Kent i Stockholm. Han gillar även stand up – gärna åt det svartare hållet.

Fotnot: Detta är ett bidrag till en porträttserie – möt medarbetarna på VTI som forskar om och arbetar med framtidens transporter.

Text: Gunilla Rech

Möt våra medarbetare