Från vintervägar till ansvar för VTI:s forskning om infrastruktur

Anita Ihs började på VTI med att forska om underhåll av vintervägar. Numera är hon avdelningschef med ansvar för forskning om infrastruktur där vägteknik ingår som en viktig del. Hur hon hamnade på forskningsinstitutet är en rätt så typisk historia om tillfälligheternas spel där rätt jobb kom i rätt tid.

– Jag hade flyttat från Stockholm till Linköping för att gå på Y-linjen, det vill säga Teknisk fysik och elektroteknik. Jag hade tänkt fördjupa mig inom medicinsk teknik, med det blev tillämpad fysik i stället vilket jag sedan doktorerade inom. Därefter blev jag föräldraledig och kände mig sedan klar med universitetet. Just då dök det upp ett jobb som forskare på VTI, säger hon.

På den tiden hade hon hade ingen bild av VTI, men annonsen efterfrågade en bakgrund som civilingenjör inom Väg och vatten eller Teknisk fysik och elektroteknik. Det räckte för att hon skulle bli intresserad av att söka.

– Tjänsten handlade om drift och underhåll, speciellt vinterväghållning. Jag tänkte det här låter intressant, så jag kan väl prova. Många tyckte det var lite roligt att jag fick det jobbet och skojade om att det måste ha berott på mitt efternamn, berättar Anita Ihs.

Anita Ihs har lett stora projekt tillsammans med forskare på VTI för framför allt Trafikverket. Efter några år så bytte hon inriktning genom att jobba mer med effekter av vägytans tillstånd på trafikanter och samhälle, bland annat inom ett stort ramprojekt kallat Vägytans trafikeffekter, med syfte att ta fram effektmodeller som underlag till Trafikverkets underhållsplanering.

Anita Ihs har också koordinerat och medverkat i olika EU- och CEDR- projekt. Så småningom blev hon forskningschef för enheten Drift och underhåll 2009 och ytterligare några år senare chef för hela avdelning Infrastruktur 2013. Som samtidig forskningschef hade hon under många år dubbla roller. Sedan har hon alltmer fått lägga forskningen åt sidan.

Det har varit nödvändigt för att kunna fokusera på arbetet i VTI:s ledningsgrupp, strategiskt arbete med avdelningsrådet, som representant för VTI i olika externa organisationer och forskningsprogram som FEHRL, NVF, InfraSweden och BVFF och förstås en hel del administration. Framtiden ser ljus ut för vägteknisk forskning, menar Anita Ihs.

– Ja, inte minst genom Trafikverkets nya satsning på ett Kompetenscentrum för vägteknik, där VTI är en av fem parter. Kompentenscentret säkrar fortsatt finansiering av forskningsområdet och möjliggör en vidareutveckling genom att vi kan jobba fram forskningsinriktningen tillsammans med Trafikverket och branschen i övrigt.

Stora satsningar görs också på avdelningens tunga forskningsutrustning, både genom uppgraderingar och nyinvesteringar. Det nya fordonet för vägytemätning är nära beställning. Mätbilen ska ha den senaste tekniken. Den mäter fler parametrar än tidigare, såsom detaljerad information om vägens sidoområde och vägutrustning, vilket öppnar möjligheter även för andra forskningsområden på VTI.

Det finns många spännande projekt på gång inom Anita Ihs ansvarsområde och vägteknisk forskning på VTI. Det handlar om elektrifiering, elvägar, dimensionering av vägar för längre och tyngre fordon, klimatanpassning av infrastrukturen inte minst i urbana miljöer för att klara extremväder, för att bara nämna några.

– Sedan tittar vi förstås också på möjligheten att öka vår forskning om övrig transportinfrastruktur såsom järnväg och flyg.

Fritiden ägnas gärna åt träning, bland annat tränar hon Crossfit, en slags funktionell träning med kroppens naturliga rörelser som hämtar inspiration från bland annat gymnastik, tyngdlyftning, rodd och löpning. Det blir också en del spinning, cykling och skidåkning.

– För mig är det helt nödvändigt att träna för att orka med det stundtals ganska stressiga arbetet, det gäller att ta sig den tiden.

Anita Ihs är en av medarbetarna VTI uppmärksammar genom en porträttserie i samband med jubileet Vägteknisk forskning 100 år.

Vägteknisk forskning 100 år