Folk i kollektivtrafik
Trängsel i kollektivtrafiken kan vara stressande. Foto: Annika Johansson/VTI

Personer med neuropsykiatrisk diagnos utsatta i kollektivtrafiken

Kollektivtrafiken behöver fungera bättre för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Forskare på VTI föreslår åtgärder som kan underlätta situationen för denna utsatta grupp och vilken forskning som behövs för att komma vidare. Det kan handla om utformningen av miljön de resande möter men även utbildning och träning.

Rapporten Tillgänglighet i kollektivtrafiken för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är författad av forskningschef Jessica Berg och forskningsassistent Jonas Ihlström på VTI. Studien är finansierad av Trafikverkets forsknings- och utvecklingsportfölj Planera.

– Jag har alltid varit intresserad av hälsa och ohälsa, och har egen erfarenhet av hur det påverkar människor som har det lite svårt i livet. Genom en återträff med en barndomskompis kom jag i kontakt med flera konkreta problem som kan uppstå för personer med NPF. Det handlade om gymnasieelever som inte kom till skolan eftersom de inte klarade av att åka med bussen på grund av mängden intryck och ljud, säger Jessica Berg.

Till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar räknas ADHD/ADD, autismspektrumtillstånd/Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och språkstörning. De kan innebära hög känslighet för sensoriska stimuli, svårigheter med social kommunikation, planering, organisering, uppmärksamhet och koncentration. Vanliga hinder är folkmassor, ljud och lukter. Forskarna har jämfört personer med dessa diagnoser, deras erfarenheter och vilka hinder de upplever, med andra utan dessa diagnoser. Förutom en enkät med 1 228 deltagare omfattar rapporten även en litteraturstudie.

Mer beroende av kollektivtrafik

Enkäten visade bland annat detta: Personer med neuropsykiatrisk diagnos är mer beroende av kollektivtrafik och blir oftare trötta av att ha åkt kollektivt. De har mer sällan körkort och bil. Deras upplevelser gör att de undviker resor med kollektivtrafiken och de uppfattar de tekniska systemen med service och utbud som psykiskt påfrestande.

Forskarna använder sig av två olika teoretiska begrepp för att peka på skillnader i människors transportmöjligheter. Det ena är transportrelaterad social exkludering vilket belyser hur tillgänglighet till transporter är ojämlikt fördelad i befolkningen och påverkas av samhällets politik och organisering samt den byggda miljön. Det andra är motilitet, ett begrepp som synliggör hur individuella kunskaper och förmågor påverkar tillgängligheten till kollektivtrafik.

Studien föreslår ett antal åtgärder, till exempel att identifiera strategier hos personer i olika åldrar och livsfaser samt med olika problem. Den kunskapen kan användas för att ge råd om strategier vid resor med kollektivtrafik till personer med NPF och exempelvis deras lärare och föräldrar.

Möjlighet att träna

Personer med neuropsykiatrisk diagnos kan få möjlighet att träna på att resa med kollektivtrafiken i samverkan med skola och arbete. Där kan forskningen bidra med att identifiera strategier för att hantera stress, ångest, oro och sensoriska stimuli.

Anpassningar i skola och arbetsliv kan göra det möjligt för personer med diagnos att börja eller sluta senare för att slippa rusningstiden. Kunskap behövs om hur miljön ska vara utformad på bussar, tåg, väntsalar med mera. Allt för att underlätta för personer med svårigheter som till exempel social ångest och hög känslighet för sensoriska stimuli.

– Det som förvånade i den här studien var att svaren i enkäterna var så entydiga. Personer med neuropsykiatriska diagnoser upplevde fler begränsningar och svårigheter med kollektivtrafiken jämfört med de utan diagnos, säger Jessica Berg.

Litteraturstudierna visade att det finns väldigt lite forskning om olika situationer i kollektivresande och personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Mest handlar den om autism. Det finns inget om ADHD och språkstörningar, grupper som kan ha extra svårt att svårt ta till sig information genom att läsa, höra, bearbeta den och göra den till sin egen. Ofta är den som åker med kollektivtrafik och byter tåg eller buss numera utlämnad till information via appar.

Erfarenheter och upplevda hinder i kollektivtrafiken hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (2022, Digitala Vetenskapliga Arkivet, DiVA) Länk till annan webbplats.