Styrmedel för mer sjötransporter ger minimal effekt – VTI-forskare förklarar varför

Nuvarande styrmedel har ingen eller mycket liten effekt när det gäller att flytta godstransporter från väg till sjöfart. Den slutsatsen drar VTI-forskarna i en vetenskaplig artikel i Transport Reviews, en av de mer välrenommerade tidskriftsserierna om transportfrågor.

– Det finns nästan ingenting som lyckats av de uppsatta mål som finns i EU, inte heller för enstaka länder. Det verkar därmed vara svårt att nå den politiska målsättningen att krympa vägtransporter genom att i stället öka på sjöfarten, säger Axel Merkel, forskare på VTI.
Varför det är så går att förklara med det begreppet elasticitet, enligt artikeln författad av honom, utredare Magnus Johansson, forskare Samuel Lindgren, forskare och utredningsledare på VTI Inge Vierth.

Minska utsläpp

I regeringens nationella strategi för godstransporter ingår att främja en överflyttning av transporter från väg till järnväg och sjöfart. Anledningen är att det skulle kunna leda till minskade utsläpp och en avlastning av vägnätet. Därför finns det styrmedel som antingen ska göra vägtransporter dyrare eller göra de andra trafikslagen billigare. Men de har ingen eller liten effekt.
För att klargöra svårigheterna, så använder sig forskarna av den ekonomiska facktermen elasticitet. Axel Merkel förklarar innebörden: Elasticitet anger ett värde som visar hur känslig efterfrågan är för förändringar i transporternas pris. I detta fall handlar det om mängden transporter. En liten förändring i priset kan göra att mängden av en vara eller tjänst som efterfrågas ändras ganska mycket. Då är efterfrågan elastisk och har ett högt värde. Motsatsen är om efterfrågan är oelastisk och har ett lågt värde. Det innebär att priset inte har någon vidare påverkan på mängden som efterfrågas.
Slutsatsen blir att ekonomiska styrmedel för att flytta transporter från väg till vatten bara har effekt om elasticiteten för prisförändringar är någorlunda stor. Det vill säga att dessa ändrade priser faktiskt påverkar transportköpares beteende i någon väsentlig grad. Forskarna har studerat litteraturen och egna analyser som visar att så inte verkar vara fallet.

Ekobonus ett sätt

Ett svenskt styrmedel är ekobonus, som syftar till att företag får bidrag för att driva en ny sjötransportlinje som leder till en bättre miljö. Ett liknande exempel från ett annat land är Storbritanniens Waterborne freight grant. Det innebär att företag kan få bidrag för att täcka merkostnader som uppkommer vid flytt av transporter från väg till sjö.
I stort sett har alla styrmedel misslyckats eller möjligen ökat godstransporterna för sjöfarten marginellt. Det är även oklart om ökad sjöfart på sikt skulle få de positiva klimat- och miljöeffekter som det var tänkt. Speciellt om fartygen drivs med tjockolja eller marin diesel samtidigt som lastbilssektorn elektrifieras, menar forskarna.

Behov av utvärderingar

Resultaten har Axel Merkel presenterat i en föreläsning på en workshop för Association for European Transport, en europeisk organisation som samlar forskare och praktiker kring transportfrågor.
– Det vi vill trycka på och förmedla är att styrmedel på EU-nivå och enskilda länder utvärderas för lite. Man sätter mål men gör bristfällig uppföljning, och i den mån uppföljningen finns så ser det inte så lovande ut. Styrmedlen kräver stora ekonomiska resurser. Frågan om det är väl spenderade pengar. Vi vill uppmana politiska beslutsfattare och myndigheter att definiera målen bättre, innan de sjösätter nya.
How (in)elastic is the demand for short-sea shipping? A review of elasticities and application of different models to Swedish freight flows: Transport Reviews: Vol 0, No 0 (tandfonline.com) Länk till annan webbplats.


Axel Merkel är av typen sv:link, måste vara en sv:page
Axel Merkel är av typen sv:link, måste vara en sv:page