VTI 50 år

Anrikt laboratorium centralt för utvecklingen av forskningsmodeller

Äldst är provvägsmaskinen som byggdes under andra världskriget. Den användes i början för att hitta bättre lösningar för grusvägskonstruktioner. Sedan kom asfalten. Då vändes betongkassetterna för grusvägskonstruktionen upp och ner(!) och då kunde maskinen utnyttjas för att förbättra asfaltvägar. I dag används den mest för att mäta dubbdäcksslitage och damm, men står nu inför ännu en förändring: såväl motorer som styrsystem ska bytas ut.

– Det gamla styrsystemet från 40-talet, med rattar och visare, försvinner i uppgraderingen, berättar forskningschef Björn Kalman, och nog kan man skönja ett stänk av sorg i rösten?

VTI:s väglaboratorium är anrikt. Minst sagt. Det fanns ett väglaboratorium redan på Statens väginstitut i Stockholm på 30-talet. Det låg där KTH ligger numera. På 70-talet flyttades all verksamhet till Linköping, och det som i dag kallas väglaboratoriet består egentligen av flera laboratorier med olika inriktningar: asfalt, sten/ballast, bindemedel, och därutöver ett tjällab.

I asfaltlabbet ligger runda provkroppar överallt. De ser ut som något för stora hockeypuckar. En del är tillverkade i laboratoriet, andra är uppborrade ur befintliga vägar. Några har djupa gropar i sig (”typiskt dubbdäcksslitage”), andra är det sprickor i. Somliga visar sig komma från Danmark och några är från Holland (resultat av uppdragsforskning).

Helhetsgrepp

Laboratoriet har varit och är centralt för utvecklingen av modeller som beskriver olika typer av vägslitage. På senare år har man också lyckats ta fram modeller som visar på vad olika nedbrytningsförlopp åstadkommer tillsammans.

– Alltså inte vad dubbdäcksslitaget ensamt innebär, utan vad som blir konsekvensen av det i kombination med tyngre trafik, väderpåverkan, med mera, förklarar Björn Kalman. Vi kan på så vis simulera hela nedbrytningen av en väg.

Björn Kalman understryker att VTI:s laboratorium också är synnerligen delaktigt i utvecklingen av de material som används i vägbranschen. Många företag väljer att göra provningar här. Man skulle nästan kunna hävda att ingen väg är den andra lik. Där dubbdäcksslitaget är stort ställs till exempel krav på tåliga vägar, men tåliga vägar blir också ofta bullriga vägar. Smala körfält leder till att hjulspår bildas snabbare än på bredare körfält där fordonen kan ”vingla omkring”. 2+1-vägarna, som visat sig så viktiga för trafiksäkerheten, är exempel på vägar med sådana smala körfält. Frågan blir då, hur gör man asfalt mer deformationsresistent?

– Scenariot är med andra ord inte statiskt, därför är vägmaterialforskningen fortfarande så otroligt viktig, avslutar Björn Kalman.

Text: Catarina Gisby/redakta

Det här är en artikel från VTI aktuellt nr. 3–2021

VTI 50 år