Så hanterar svenska kommuner åldrande och kritisk infrastruktur

Det finns en växande underhållsskuld av åldrande och kritisk infrastruktur såsom gator, vattenledningar och reningsverk. Det gäller för många europeiska välfärdsländer och Sverige är inget undantag, enligt tre forskare, varav en är från VTI.

Forskarnas slutsatser om varför det ser ut på det viset finns att läsa i Local Economy, en fackgranskad akademisk tidskrift som publicerar artiklar om lokal ekonomisk utveckling.

Analysen sker inom ramen för forskningsprogrammet Mistra Inframaint, där det pågår forskning som handlar om organisering och styrning av underhåll och utveckling av anläggningstillgångar. Trots inledande svårigheter har det varit möjligt att genomföra projektet.

– Vi började inhämta material precis i starten av pandemin, så det var mot bakgrund av förändrade prioriteringar en utmaning att få tillgång till rätt personer i organisationerna, säger Jens Alm, forskare på VTI och K2, Nationellt centrum för kollektivtrafik, som skrivit artikeln tillsammans med Alexander Paulsson, Lunds universitet och Robert Jonsson, Linköpings universitet.

Under 1960- och 1970-talen gjorde Sveriges kommuner betydande investeringar i stora infrastrukturnärverk, såsom renings- och vattenverk samt gator och vägar. På 1960-talet skapades också utjämningssystemet som kompenserar kommuner med låg skattebas, ett sätt att se till att alla kommuner får likvärdig service som dock inte är utformat för att kompensera för eftersatt underhåll.

Infrastrukturen har numera passerat sin tekniska livslängd, och det finns ett omfattande behov av re- och nyinvestering. Det finns flera orsaker till att investeringarna släpar efter. Det handlar om politiska ställningstaganden. Det är inte så mycket av partipolitiska skäl utan snarare på grund av en kommunal konkurrens mellan hårda verksamheter som gator, vatten och avfall och mjuka verksamheter som skola och omsorg.

Det finns också bristande kunskap bland kommuntjänstemännen. Ibland har kommunerna försökt att lösa detta genom samarbeten över gränserna, speciellt när det gäller vatten- och avfallsfrågorna. Det har i vissa fall lett till mer tungroddhet och svårighet att granska vad de kommunövergripande organisationerna gör.

Samtidigt som underhåll av infrastruktur kan upplevas som ett torrt och fantasilöst ämne, så finns det ofta ett aktivt intresse bland medborgarna, både reaktioner när vatten- och avfallstaxan höjs och när det förekommer störningar i systemen.

Sammantaget ser forskarna att många kommuner nu har börjat inse riskerna med att dröja för länge och rör sig från en ”låt-gå-sönder-mentalitet” till en ”låt-oss-vårda-strategi”. Det återstår att se om det leder till en verklig förändring, menar forskarna.

Capacity in municipalities: Infrastructures, maintenance debts and ways of overcoming a run-to-failure mentality Länk till annan webbplats.