Slitna vindrutor – simulatorstudie

Ett trafiksäkerhetsproblem som har uppmärksammats i olika studier är slitage på vindrutor. När vindrutan på ett fordon slits ökar risken för bländning, vilket kan leda till att föraren inte i tid hinner se föremål eller personer som befinner sig på eller vid vägen.

I denna simulatorstudie har förarbeteende vid bländning studerats för vindrutor med olika grad av slitage. Tre vindrutor ingick i studien – en oanvänd, en som hade använts i 150 000 kilometers körning och en som hade använts i 350 000 kilometers körning. Försöket har en inomgruppsdesign. Det innebär att alla 24 försökspersoner får köra med varje betingelse, i detta fall tre gånger, en gång med varje vindruta. Förarna fick passera två hinder vid varje körning.

För att skapa bländning i simulatorn monterades en lampa framför den främre skärmen i simulatorn. Lampan fick simulera en lågt stående sol.

Vid försöket genomfördes en mätning av siktlängd. Resultaten visade att siktlängden minskade vid körning med de slitna rutorna. Skillnaden i upptäcktsavstånd mellan bästa och sämsta vindrutan var 131 meter (±22 meter), vilket innebar en sänk¬ning med i genomsnitt cirka 65 procent.

Vid undersökning av vad som hände när förarna var tvingade att väja för hinder på vägen ser vi att man klarade undanmanövern sämre när man körde med en vindruta som var sliten. Förarna upptäckte hindret senare, bromsade kraftigare och gjorde en häftigare undanmanöver, trots det faktum att de hade sänkt sin genomsnittliga hastighet med cirka 15 km/tim. Dessa resultat indikerar ett mer riskfyllt körbeteende eller med andra ord lägre trafiksäkerhet.

Några förare hann inte alls väja för hindret utan körde på det. Ingen av hinderpassagerna vid körning med den oanvända vindrutan ledde till kollision, medan fyra procent av passagerna ledde till kollision vid körning med den näst mest slitna vindrutan och åtta procent ledde till kollision vid körning med den mest slitna vindrutan. Med tanke på att detta i verklig trafik kunde ha varit trafikolyckor, pekar resultaten på att det kan medföra en stor olycksrisk att köra med slitna rutor i så svåra förhållanden som motljus. På grund av det låga antalet observationer bedömdes det inte vara meningsfullt att statistiskt testa dessa resultat, men de ger ändå en indikation om att körbeteendet och säkerhetsmarginalerna påverkas negativt av de slitna rutorna.

Försökspersonerna uppgav att de ansåg att såväl den simulerade miljön som köruppgifterna i simulatorkörningen var relativt realistiska.

Även om detta är en studie i simulatormiljö, med sina begränsningar, kan man konstatera att körbeteendet påverkas negativt vid körning i motljus med sliten vindruta. I verklig trafik är det dessutom många fler faktorer som kan påverka sikt och bländning, såsom smuts och väta. Det finns därför en risk att effekten på körbeteendet vid körning i verklig trafik kan vara avsevärt större än vad som har kunnat mätas i denna studie. Redan med en vindruta som har använts i 150 000 km har denna studie påvisat negativa effekter på körbeteendet. Troligen finns det en ansenlig mängd fordon i trafik med vindrutor som har använts i 150 000 km eller mera, vilket gör att problemet bör tas på allvar.

Nyckelord

  • Trafiksäkerhet
  • ,
  • Windscreen (veh)
  • ,
  • Wear
  • ,
  • Glare
  • ,
  • Sun
  • ,
  • Sight distance
  • ,
  • Driving (veh)
  • ,
  • Behaviour
  • ,
  • Simulator (driving)
  • ,
  • Test
Publikationens framsida.
Ladda ner PDF gratis
  • Forskningsområde: Trafiksäkerhet
  • Publicerad: 2009-09-14
  • VTI-kod: R657

VTI rapport 657 (39 sidor + 4 bilagor à 8 sidor, 374 kB, skriven på svenska med en engelsk sammanfattning)

Pris tryckt version:

160 SEK

Köp tryckt version

Författare