Forskningsområden

Notat 13-2013 redovisar genomförda studier och försök för att köra längre tåg respektive tyngre tåg i Sverige, sedan början på 1990-talet. Följande slutsatser kan lyftas fram inför fortsatt utvecklingsarbete med tunga respektive långa tåg:

• Det har genomförts ett mycket begränsat antal konkreta försök i Sverige och utredningar med avseende på tunga respektive långa tåg. Det underlagsmaterial som varit möjligt att få fram inom ramen för detta projekt beskriver försök/utredningar genomförda sedan början av 1990-talet.

• När det gäller trafik med tyngre tåg är bankroppens och broarnas bärighet en begränsande faktor för trafik med höga axellaster och största tillåtna vagnvikt per meter motsvarande 8 ton/meter eller mer. I avvaktan på uppgradering av spår och broar kan begränsningarna hanteras genom hastighetsnedsättning på de banavsnitt där bärigheten är försvagad.

• Begränsningarna för långa tåg är i huvudsak kopplad till längden på och antalet mötesspår som krävs för att trafikera med, till exempel, 750 meter långa tåg eller längre. Spårlängden på rangerbangårdarna är också en faktor som begränsar möjligheten att sätta samman och upplösa långa tåg.

Materialet till rapporten bygger på utredningar som genomförts av Banverket (numera Trafikverket) i samarbete med bland andra SJ Gods (numera Green Cargo), Jernbaneverket, MTAB/LKAB, Ovako, Länsstyrelserna Gävleborg och Dalarna, SSAB. Kompletterande information har inhämtats via muntliga intervjuer med personer från Trafikverket som tidigare arbetade i Banverket.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Transportsystem

  • Publicerad: 2013-05-17
  • VTI-kod: N13-2013

Köp tryckt version
100 SEK

Transportstyrelsen har gett VTI i uppdrag att ta fram en beräkningshandledning samt en utbildningsplan för Transportstyrelsens konsekvensutredningar. VTI rapport 783 är en redovisning av uppdraget och till rapporten finns en bilaga med en preliminär beräkningshandledning.

Rapporten innehåller en övergripande beskrivning av samhällsekonomisk analys och hur denna kan användas i arbetet med att införa och utforma regleringar. Det ges även en internationell utblick över vad som pågår på detta område i andra länder och inom OECD. Vidare ges en kort introduktion till nationalekonomisk teori och dess betydelse för Transportstyrelsens arbete med effektivare regelgivning. Slutligen presenteras en utbildningsplan och en utvecklingsplan för framtagande av effektsamband och värderingar som är relevanta för Transportstyrelsens arbete.

I beräkningshandledningen i rapportens bilaga beskrivs hur samhällsekonomisk metodik kan användas i arbetet med Transportstyrelsens konsekvensutredningar. I handledningen presentas en mall, utvecklad utifrån Trafikverkets arbete med samlad effektbedömning, som kan användas som stöd i arbetet. Det beskrivs också, utifrån ett par exempel, hur denna mall kan användas för att stödja genomförandet av konsekvensanalyser för olika typer av regleringsfrågor.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Transportekonomi

  • Publicerad: 2013-05-15
  • VTI-kod: R783

Köp tryckt version
160 SEK

I VTI rapport 785 redovisas ett projekt som syftar till att beräkna miljöeffekterna av trafikinformation, vilket görs med en nyutvecklad beräkningsmodell. Baserat på denna effektsnurra redovisas även en åtgärdsbank som utifrån dagens trafikinformation syftar till förbättrad energianvändning, klimatpåverkan, luftmiljö, bullermiljö och andra miljövinster.

Trafikinformation används i allt större utsträckning för att styra trafiken, särskilt i urbanmiljö där trängsel, vägarbeten och plötsliga händelser i form av olyckor ofta påverkar framkomligheten, samtidigt som alternativa vägar finns tillgängliga. Den här rapporten fokuserar på de akuta miljöeffekterna av trafikinformation, även om en genomgång av mer långsiktiga effekter ingår.

Många miljöeffekter kan påverkas av trafikinformation. Det gäller framförallt luftföroreningar, buller, klimatutsläpp, men även barriäreffekter, ljusförorening, förorening av vatten och mark, störning i ömtåliga områden etc. Beräkningar med effektsnurran visar att mycket kan göras för att påverka emissionerna t.ex. genom påverkan av hur man kör, samt hur olika befolkningsexponering kan ge olika resultat.

Exponeringen av befolkningen kan begränsas om omledningsvägar väljs med hänsyn till den lokala exponeringen, samt om tiden på dygnet tillåts påverka valet av omledningsväg eller huruvida man vill påverka tidpunkten för resan med hjälp av trafikinformation.

Med de antaganden som normalt används inom infrastukturplanering tillmäts t.ex. partikelutsläpp i urbanmiljö stor vikt, medan de ofta inte anses ge någon miljöpåverkan på landsbygden, trots att de sprider föroreningar kring vägarna. Detta visar att jämförelsemodellerna är starkt förenklade och att utveckling inom emissionsmodellering, exponering, effekter av exponering samt implementering av modellerna är av största vikt för att ta tillvara den kunskap som finns och hela tiden uppdateras.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Miljö

  • Publicerad: 2013-05-13
  • VTI-kod: R785

Köp tryckt version
160 SEK

Frästa räfflor i mitten på vägbanan används som en trafiksäkerhetshöjande åtgärd, och fungerar genom att föraren uppmärksammas på att fordonet håller på att passera mittlinjen
via ljud och vibrationer i fordonet. Som en bieffekt genereras också extern ljud som riskerar att störa boende i närområdet.

Denna rapport redovisar mätningar och beräkningar för att utröna hur ofta som fordon kör emot räfflorna vid en viss plats, samt vilka ljudnivåer det rör sig om från olika typer av fordon och på olika avstånd från vägen.

Den första frågeställningen behandlades genom mätningar under totalt tio dygn på fyra olika platser, och resultatet visar på att totalt ca 0,2–1,0 % av passerande fordon träffar
räfflan, och att andelen ökar under natten.

Den andra frågeställningen behandlades genom kontrollerade mätningar med tre olika fordon (personbil, personbil med lågprofildäck och lastbil) i olika hastigheter. Dessa data användes sedan för att beräkna vilka ljudnivåer man får på olika avstånd, och korrigerades med hjälp av ett exempel på en villas fasadisolering till inomhusnivåer. Resultatet visar att det endast är på korta avstånd som man riskerar att överskrida dagens riktvärden, men det kan ifrågasättas hur relevanta dessa är för impulsliknande ljud med kort varaktighet och tonal karaktär.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Miljö

  • Publicerad: 2013-05-02
  • VTI-kod: N13-2009

Köp tryckt version
100 SEK

Vid Transportforum 2013 gavs deltagarna chansen att lämna in ett manuskript för vetenskaplig kvalitetsgranskning. De inkomna bidragen granskades av ledamöter i respektive ämneskommitté. Av de drygt 40 intresseanmälningarna var det nio stycken som fullföljde processen fram till publicering.

Rapporten innehåller följande artiklar av olika karaktär och inriktningar:

Transportpolitik och ekonomi
• Torbjörn Stenbeck, Riksrevisionen: Comparing productivity means to measure design-build pay-off.
• Björn Hasselgren, KTH: Pricing principles, efficiency concepts and incetive models in Swedish transport infrastructure policy.
• Kjell Jansson, Trafikanalys: Samhällsekonomiskt effektiva banavgifter för allokering av knapp spårkapacitet.
• Kjell Jansson, Trafikanalys: Steg 2, åtgärder för ökad bankapacitet.
• Karin Svensson Smith, Lunds kommun: Vilka styrmedel är lämpliga för att nå en fossilbränslefri transportsektor?

Trafiksäkerhet
• Joakim Bengtsson, SWECO: Effekter av två olika FIFÖ-system på huvudgata I mindre ort.

Miljöanpassade transporter och framtidens fordon samt drivmedel
• Martin Almgren, SL: Kravställning och uppföljning av ljud och vibrationskrav vid fordonsupphandling.

Gods och logistik
• Maria Öberg, LTU: How to create a transport corridor management – a literature review.

Väg och banteknik
• Rickard Nilsson, SL: Utredning och provning av kostnadseffektiva metoder för bullerminimering av spårfordon.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Miljö
Transportsystem
Väg- och banteknik
Transportekonomi
Trafiksäkerhet

  • Publicerad: 2013-05-02
  • VTI-kod: R787

Köp tryckt version
250 SEK

Sedan 1988 har VTI genomfört årliga observationsstudier av cyklisters hjälmanvändning på 21 orter i Sverige. I notat 12-2013 sammanfattas resultat från observationerna 2012, som genomförts på uppdrag av Trafikverket.

Studien koncentreras på fyra huvudkategorier av cyklister:

• Barn upp till 10 år som cyklar på sin fritid i bostadsområden
• Barn 6–15 år som cyklar till/från grundskolor
• Vuxna (≥ 16 år) som cyklar till/från arbetsplatser
• Vuxna (≥ 16 år) respektive barn som cyklar på allmänna cykelstråk.

Resultaten visar att det skattade värdet på den genomsnittliga hjälmanvändningen ökar. Ökningen år 2012 jämfört med 2011 gäller främst cykelstråken. För övriga kategorier har andelen varit i stort sett oförändrad eller, som för grundskolebarnen på högstadiet, minskat.

Barn ≤ 10 år som cyklar i bostadsområden har en genomsnittlig hjälmanvändning på ca 70 procent. Grundskolebarn (6–15 år) använder cykelhjälm i något mindre omfattning, 59,4 procent, men det är stor skillnad mellan olika stadier, 34,4 procent på högstadiet (13–15 år) och 84,5 procent på låg-/mellanstadiet (6–12 år).

Bland vuxna som cyklar till/från arbetsplatser är det drygt 24 procent som använder hjälm. Flest cyklister observeras på cykelstråken. Här redovisas dels resultatet för alla observerade cyklister, dels resultatet för endast vuxna. På cykelstråken är cykelhjälmsanvändningen totalt 31,1 procent, vilket är något högre än bland delmängden vuxna 29,9 procent.

Den sammanvägda genomsnittliga andelen hjälmanvändare sett över alla cyklistkategorier har även år 2012 ökat till den hittills högsta nivån. Ökning skedde kontinuerligt fram till slutet av 1990-talet då stagnation inträffade under några år. Den nya cykelhjälmslagen för barn upp till 15 år som började gälla i januari 2005 innebar att ökningen åter tog fart åren 2004/2005 och fortsatte t.o.m. 2008, vilket följdes av en stagnation som bröts år 2011. Det skattade värdet på den genomsnittliga hjälmanvändningen är 33,2 procent för år 2012, vilket är något högre än rekordet 31,8 procent år 2011. Skillnaden är statistiskt säkerställd på risknivå 1 procent.

Observationerna genomförs till största delen under de två första veckorna i september. År 2012 observerades i de 21 ordinarie orterna sammanlagt 54 060 cyklister i de fyra huvudkategorierna.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Trafiksäkerhet

  • Publicerad: 2013-04-26
  • VTI-kod: N12-2013

Köp tryckt version
100 SEK

VTI har fått i uppdrag att belysa hur statliga skatter och infrastrukturavgifter samt externa marginalkostnader skiljer sig åt för olika internationella godstransporter där trafikslagen konkurrerar med varandra. För fem internationella godstransportrelationer, som har Sverige som start eller mål, har sammanlagt femton alternativa transportkedjor studerats:

- Fall 1: Containertransport från Hamburg till Eskilstuna
- Fall 2: Trailertransport från Düsseldorf till Smedjebacken
- Fall 3: Transport av sågade trävaror från Norrköping till Rochefort
- Fall 4: Transport av stål från Borlänge till Benelux
- Fall 5: Containertransport från Gävle till Hamburg

I uppläggen ingår väg-, järnvägs- och sjötransporter var för sig samt i kombination och avser situationen hösten 2012.

De externa marginalkostnaderna för infrastrukturen (kostnader för slitage och nedbrytning), trafiksäkerhet, CO2-utsläpp och luftföroreningar (NOx, SO2 och partiklar) redovisas i VTI notat 10-2013.

Generellt är de externa kostnaderna per godsenhet eller lastbärare högst för vägtransporter, följt av järnvägstransporter och lägst för sjötransporter. För de landbaserade transportmedlen är slitagekostnaderna de största externa kostnaderna. De externa kostnaderna skulle öka om man inkluderar kostnaderna för buller och trängsel/knapphet.

Med hänsyn till vägtullarna på de tyska och franska motorvägarna, är avgifterna per lastbilskilometer på motorvägarna högre på kontinenten än i Sverige. För de övriga vägarna ligger avgiftsnivån i samtliga betraktade länder i samma storleksordning. Vi får samma bild för järnvägstransporter som för vägtransporter på motorvägar; det vill säga till följd av de mycket högre banavgifterna på kontinenten är avgifterna för järnvägstransporter genomgående högre i de berörda grannländerna än i Sverige.
Statliga infrastrukturavgifter och skatter utgör olika stora andelar av de samlade kostnaderna för en transport mellan avsändare och mottagare.

Internaliseringsgraden beräknas som en kvot mellan de beräknade avgifterna/skatterna och de externa kostnaderna. Internaliseringsgraden för vägtransporterna är genomgående relativ hög. I våra exempel täcks de externa kostnaderna på kontinenten till över 100 procent och i Sverige till drygt 50 procent. Den exakta kvoten bestäms av hur stor del av transporten som går på motorvägar respektive andra vägar. Motsvarande skillnad mellan Sverige och kontinenten finns för de betraktade järnvägstransporterna; här ligger internaliseringsgraden i Sverige mellan 22 och 37 procent och utanför Sverige på över 100 procent.

För lastfartygen ligger internaliseringsgraden mellan 10 och 30 procent (för fartyg som går runt Danmark) respektive mellan 30 och nästan 50 procent (för fartyg som passerar Kielkanalen). Ett generellt mönster är att sjötransporternas internaliseringsgrad minskar med transportavstånden. Avgifterna per gods- eller lastenhet minskar med ökad fyllnadsgrad.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Transportekonomi

  • Publicerad: 2013-04-18
  • VTI-kod: N10-2013

Köp tryckt version
100 SEK

VTI har utfört tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion i Sverige 2012. Mätningarna har utförts med det mobila systemet Road Marking Tester, vars två centrala komponenter är en reflektometer av typ LTL-M och en optokator för mätning av vägmarkerings makrotextur.

Följande slutsatser kan dras från tillståndsmätningarna 2012:
• På europavägar blev 38 procent av samtliga delobjekt godkända. Störst andel godkända delobjekt hade Region Syd med 57 procent, följt av Väst, Öst, Norr, Mitt och Stockholm.
• På riksvägar blev 46 procent av samtliga delobjekt godkända. Störst andel godkända delobjekt hade Region Väst med 62 procent, följt av Syd, Norr, Öst, Stockholm och Mitt.
• På länsvägar blev 68 procent av samtliga delobjekt godkända. Störst andel godkända delobjekt hade Region Väst med 87 procent, följt av Syd, Öst, Mitt, Stockholm och Norr.
• Funktionen för våta vägmarkeringar godkändes för 21 procent av samtliga delobjekt. Störst andel godkända delobjekt hade Region Väst med 42 procent, följt av Öst, Stockholm, Syd, Mitt och Norr.

I flera regioner uppfyller mindre än hälften av de uppmätta delobjekten kraven på retroreflexion. Sett på Sverige i helhet blev ganska precis 50 procent godkända med avseende på torrfunktionen, medan motsvarande för våta markeringar endast var 21 procent. Den relativt låga retroreflexionen i kombination med liten vägmarkeringsarea har inneburit dålig predicerad synbarhet i mörker, speciellt för körfälts- och mittlinjerna.

Till notatet hör också sex övriga notat med mätresultatet från var och en av de olika Trafikverksregionerna enligt följande:

VTI notat 5:1-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Öst

VTI notat 5:2-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Mitt

VTI notat 5:3-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Norr

VTI notat 5:4-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Stockholm

VTI notat 5:5-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Väst

VTI notat 5:6-2013 – Tillståndsmätningar av vägmarkeringars funktion år 2012 – Trafikverket Region Syd

Är du intresserad att få ett tryckt exemplar eller en pdf-fil av någon av ovanstående, mejla till order@vti.se.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Drift och underhåll

  • Publicerad: 2013-04-04
  • VTI-kod: N5-2013

Köp tryckt version
100 SEK

Det som är tillgängligt för alla under barmarksförhållanden är inte tillgängligt för alla under vintern. Det finns därför anledning att se över detaljutformningen av framförallt övergångsställen för att kunna sköta drift- och underhåll på ett tillfredsställande sätt under hela året. Utformning som kräver manuell skötsel bör undvikas.

Syftet med projektet som redovisas i VTI rapport 776 har varit att identifiera svårigheterna med att sköta drift och underhåll av trafiksäkerhets- och tillgänglighetsåtgärder och att hitta möjliga lösningar på problemen. Fokus har varit på utformning i tätort samt med tyngdpunkt på tillgänglighetsåtgärder för oskyddade trafikanter, framförallt de med funktionshinder.

För att kunna upprätthålla tillgänglighet och trafiksäkerhet vid alla förhållanden, behöver driftfrågorna beaktas i planerings- och projekteringsskedet och driftrutiner och metoder behöver anpassas för de nya utformningsdetaljerna. Det behövs mer detaljerade beskrivningar vid upphandling och en bättre uppföljning. Det finns också ett behov av mer utbildning av utförare och väghållare.

Projektet har omfattat litteraturstudier, intervjuer och medföljandestudier med kommunal drifts- och planeringspersonal, expertseminarier samt en enkätundersökning bland landets alla kommuner. Utifrån dessa studier kan konstateras att det finns all anledning att ur ett drift- och underhållsperspektiv se över detaljutformningen av främst övergångsställen. Svårigheten ligger i att hitta en balans mellan olika mål och intressen som trafiksäkerhet, tillgänglighet och estetik samt praktiskt utförande och kostnader. Studierna i projektet visar entydigt att manuell skötsel bör undvikas eftersom detaljer, som exempelvis måste handskottas, i praktiken blir dåligt eller inte alls åtgärdade. Det som är tillgängligt för alla under barmarksförhållanden är därmed inte tillgängligt för alla under vintern.

All användning av plattor och marksten ökar behovet av drift och underhåll eftersom det lätt blir ojämnheter och växer ogräs i skarvarna. Taktila plattor är extra problematiska i och med att de är svåra att rengöra. Annars är det riktningsvisande kanter för synskadade och den 0,9 till 1 meter breda rampen till nollnivå som ska underlätta för rörelsehindrade att korsa en gata som är de utformningsdetaljer som utgör störst problem för driften. Särskilt i mittrefugen vid övergångsställen utgör upphöjningen med riktningsvisande kant ett problem och därför är det en tillgänglighetsåtgärd som många kommuner valt att avstå ifrån. Möjligheten att använda sig av mindre fordon vid snöröjningen har undersökts, men med slutsatsen att det i dagsläget inte är ett alternativ. Det finns en nedre gräns på fordonsstorlek med avseende på kapacitet och stabilitet. Däremot skulle en utökning av bredden på nollnivån till 1,5 meter kunna vara en lösning och upphöjningen i mittrefugen skulle kunna ersättas av tre rader med kupolplattor.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Drift och underhåll

  • Publicerad: 2013-03-28
  • VTI-kod: R776

Köp tryckt version
160 SEK

Varje år omkommer i genomsnitt fem cyklister i singelolyckor och av alla cyklister som söker akutsjukvård har åtta av tio skadats i en singelolycka. VTI har nu studerat denna typ av olyckor för att se hur de kan undvikas. Resultatet som redovisas i VTI rapport 779 visar att nästan hälften av olyckorna kan relateras till vägutformning eller drift- och underhåll.

Ungefär en tredjedel av alla som skrivs in på sjukhus p.g.a en trafikolycka är cyklister. Majoriteten av dem har skadats i en singelolycka, dvs. en olycka som inte beror på en kollision med en annan trafikant. Totalt är det 125 cyklister som dödats i en singelolycka under den studerade tidsperioden 2007-2011.

Av 1 274 svårt skadade cyklister i singelolyckor kan 27 procent relateras till drift och underhåll, 20 procent till vägutformning, 27 procent till cyklistens interaktion med cykeln, 15 procent till cyklistens beteende och tillstånd och 11 procent till samspelet med övriga trafikanter. Det är emellertid sällan en enskild faktor som utgör orsak till olyckorna och fördelningen bygger på förenklingar och en subjektiv bedömning av olycksbeskrivningarna.

Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka, följt av omkullkörning på rullgrus, ojämnt underlag och tillfälliga föremål. Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kanstenar och fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor.

Bland de svårt skadade cyklisterna dominerar skallskadorna och enligt djupstudierna var skallskador dödsorsaken i 70 procent av singelolyckorna. För tio av de fjorton som dog i skallskador och inte använde cykelhjälm hade överlevnad varit möjlig med hjälm enligt Trafikverkets bedömning. En cykelhjälm är alltså en billig livförsäkring och det behövs incitament för att på frivillig basis öka hjälmanvändningen bland cyklister, t.ex. med subventioner av hjälmar, sänkta försäkringspremier och rätt information.

Männen dominerar bland både svårt skadade och omkomna i singelolyckor. Äldre åldersgrupper förekommer i större utsträckning än yngre i både dödsolyckorna och i de svåra olyckorna. De svåra skador som drabbar äldre är främst höftskador, vilket kan bero på att det bland äldre inträffar fler olyckor vid låga farter eller vid av- och påstigning av cykeln. Detta visar på ett behov av cyklar som är bättre anpassade för äldre, exempelvis med lägre insteg och en sittposition närmare marken.

Två olika databasmaterial har använts, dels Trafikverkets djupstudier av dödsolyckor, dels sjukvårdens rapportering i olycksdatabasen Strada. Fokus har varit på dödade och svårt skadade i cyklisters singelolyckor 2007-2011. Därutöver har 32 svårt skadade cyklister intervjuats om den olycka de varit med om. Det finns möjligheter att ytterligare förbättra sjukvårdens rapportering i Strada, vilket skulle kunna ge oss ännu mer kunskap om cyklisters singelolyckor.

Gå till publikationen
 
 

Forskningsområde

Trafiksäkerhet

  • Publicerad: 2013-03-27
  • VTI-kod: R779

Köp tryckt version
160 SEK