Väg- och banområde – definition
Ett väg- eller banområde utgörs av det område som själva vägen, eller järnvägen, består av tillsammans med det område vid sidan av som behövs för att vägen eller järnvägen ska bestå, kunna brukas och skötas genom drift och underhåll. Detta område kallas sidoområde.
Sidoområdet och dess uppgifter
Sidoområdet börjar vid körbanans asfaltskant och sträcker sig så långt som väghållaren har rådighet över marken. Ett typexempel på ett sidoområde illustreras i ovan där sidoområdet består av stödremsa, innerslänt, dikesbotten, ytterslänt och sidoremsa.
Sidoområdet har många uppgifter att fylla. Diket ska avvattna vägytan och dränera vägkroppen. Dikets innerslänt och botten är även ypperliga områden för att samla föroreningar som kommer från vägen och trafiken. Men vägens sidoområden har ofta också stora natur- och kulturvärden som ställer sina krav för att inte förstöras. Dessutom måste man tänka på trafiksäkerheten vid utformningen av ett dike. En beskrivning av dikets multifunktionalitet finns beskrivet i rapporten Vägdikenas funktion och utformning – en beskrivning av multifunktionella diken, Vägverket 2003:103.
Aktuella projekt
Utformning av sidoområdet – dagvatten och miljö
Hur utformas sidoområdet bäst med avseende på vägdagvattenhantering och miljö? Denna fråga arbetar VTI just nu med i ett projekt tillsammans med Statens geotekniska institut, och Luleå tekniska universitet. Projektet kommer att resultera i en handbok som publiceras under 2011.
Vintervägsaltets inverkan på miljön
VTI arbetar med utformningen av en delmodell i VTI:s Vintermodell. Den ska beskriva hur vintervägsaltet sprids till omgivningen. Denna spridning kan vara skadlig för miljökomponenter som vegetation, jord, vatten och fauna. För att man ska kunna minska saltförbrukningen krävs att man förstår de processer som ligger bakom det faktum att saltet lämnar vägen och exponeras i omgivningen.
Under 2011 startas även ett nordiskt forskningssamarbete inom NordFoU med projektakronymen MORS som står för ”Modelling residual salt”. Projektet syftar till att uppnå ett operationellt verktyg som beskriver den förväntade utvecklingen av saltmängden på vägytan utifrån tillgänglig information om de faktorer som påverkar nedbrytningen. Projektet pågår 2011-2013 och aktivt deltagande länder är förutom Sverige även Danmark, Norge och Island.